Tropea III

Bortsett från prickarna så har vi det kanonhärligt här. Vi har hittat vår nya oas =)

Hotellet ligger perfekt med sitt fina poolområde precis vid havet så det är bara att välja var man vill vara utan någon större ansträngning. Och vi är totalt rofyllda. Vi tar dagen som den kommer och svårigheterna att ta sig härifrån gör att vi verkligen kan slappna av. Det finns ingen stad som vi kan springa i var och varenda kväll utan allt vi gör är att umgås som familj.Och det är precis så vi vill ha det =)

Vi gjorde en utflykt till gamla stan i Tropea i förrgår. För även om mina rubriker heter "Tropea" så bor vi inte där utan en mil utanför i en by som heter San Nicolo (Ricardi). Men hotellet anordnar skjuts mot en kostnad in till Tropea som är den kända staden i området. Och det räckte gott och väl med de tre timmarna vi tillbringade där. Vi längtade tillbaka till hotellet redan efter en halvtimme. Staden som är byggd på klipporna är jättefin och med en fantastiskt utsikt men vi är glada att vi inte bor där. För första tanken var nämligen att bo där men efter jag hittade det här hotellet så kändes det som det rätta valet och det är vi glada för.

Maken fyllde 30 år igår och det firade vi genom att leta mobiltäckning för att kunna ringa till försäkringsbolaget och SOS international. Vi sökte även efter användbara fraser vid ett läkarbesök. Men visst gjorde vi lite roligare saker än så också ;-) Maken ville ta det lugnt så vi låg vid poolen, lekte på stranden och var allmänt extra snäll mot honom under dagen. På kvällen åt vi middag på restaurangen och eftersom vi har barnen med oss så blev middagen som den brukar bli då man har små barn med sig. Så efter vi hade kastat i oss maten tog vi våra tårtbitar och gick tillbaka till rummet där vi nattade barnen och så låg vi i sängen och åt tårta och drack vin.

Våra dagar ser mest ut så att vi är vid poolen på förmiddagen, är på verandan och umgås under siestan och så går vi ner på stranden och badar och leker på eftermiddagen. Och vi njuter av varje sekund. Jag har redan börjat planera vår nästa resa hit men jag försöker hålla det ifrån mig eftersom jag vill fortsätta njuta och bara vara i nuet de sista dagarna.

Den här resan har gjort barnen mer nära än tidigare och det känns härligt i mitt mammahjärta. De leker mer med varandra, är mer måna om varandra och finner trygghet i varandra mer än tidigare =) Underbart att se =)

Nu ska vi ner på stranden och ha det härligt =)

Vattkoppor? Vi avvaktar.

Jag har hela tiden vidhållit att jag tror att det är vattkoppor som sonen har. Men efter hundra besök i receptionen där alla i hotellpersonalen hela tiden sagt att det är myggbett har vi bestämt oss för att avvakta. Det blir antingen för mycket pengar (en privat barnläkare hit) eller för tidskrävande (vi till närmsta sjukhus) för att läkaren ska säga MOSQUITO. Och som maken sa att om nu alla italienare här tror att det är myggbett då borde även flygplatspersonalen också tro det och låter oss då flyga hem.
Så nu låtsas vi inte om prickarna utan tar tag i det på måndag om det skulle behövas. Allt är ordnat med SOS international iallafall så det är bara att kontakta läkaren så står de redo att ordna allt.

Flera av prickarna är spruckit igår och idag..

Kanske får vi flygförbud

NEJ!!! Man får inte åka flygplan om man har vattkoppor!!! Det räknas som smittsam sjukdom och det är stopp.

Sju dagar efter sista vattkoppan kommit får man flyga igen. Vilket innebär att om det nu är vattkoppor så kommer vi inte hem på måndag. Det innebär att allt blir betydligt komplicerat än vad jag först trodde. Tur att vi är ordentligt försäkrade i alla fall. Men hur ska allt lösa sig?

Inte vattkoppor, inte vattkoppor, låt det INTE vara vattkoppor!!!!

Vattkoppor!?

Igår upptäckte vi en röd prick i sonens ansikte. Pricken blev fler och idag finns prickar lite här och där. Jag gissade omgående på vattkoppor och efter en snabb sökning på google så verkar det stämma..
Det skulle ju även kunna vara något annat men allt talar för vattkoppor. Vi väntar nu på hur det ska utvecklas för att se om de blir vätskefyllda. En verkar blivit det nu på eftermiddagen men hoppet är ju det sista som överger en så kanske blir ingen annan så.
Vattkoppor är bra att få tidigt men under en resa i Italien, halvt i ödemarken (nu överdriver jag något men det känns så) och med Italienare som inte är de bästa på engelska så hade kunnat få vänta i en vecka innan det kom.
Men om det nu är vattkoppor så är det bara att gilla läget, det kommer ordna sig ändå. Vi har ju datorn med oss så vi kan ta reda på de italienska orden för det vi efterfrågar. Det blir bra.

Tropea II

Jag vaknade utvilad kl.07.30 och hörde fåglarnas sång. Underbart =) Jag märkte snabbt att jag var den första att vakna. Nyfiken över hur det såg ut utanför gjorde att jag tassade försiktigt och stängde båda dörrarna till sovrummen. Jag öppnade ytterdörren betydligt mer högljutt än menat men familjen fortsatte sova.

Jag möttes av stora vida havet ett stenkast från vår lägenhet. Grönska, färggranna blommor, palmer, apelsin- och citronträd överallt. Och om jag inte tog fel så var det en hydda i parken framför med grästak och nätväggar med papegojor i. Vilket jag senare märkte att jag hade sett rätt.
Det var bättre än vad jag hade kunnat tänka mig. Efter en snabb blick över området kunde jag konstatera att vi säkert har lägenheten med den bästa utsikten över havet. De flesta (alla?) har också havsutsikt men jag tror att våran är lite, lite bättre ;-) Bakom hotellet reser sig ett stort berg och vägen slingrar sig fram och tillbaka upp för det.

Jag hörde en dörr som öppnades och sonen kikade ut. Dottern och maken sov fortfarande och efter att de fortfarande gjorde det efter ett bra tag så väckte vi dem med våld ;-)

Efter vi gjort i ordning oss gick vi till restaurangen och åt frukost. Frukostbuffén imponerade inte på oss så vi bestämde oss för att äta i lägenheten övriga dagar. Vi fick bord vid fönstret som kändes som att den låg nere på stranden. Utsikten var makalös =)
Men med barn så blir allt lite mer stressat och kladdigt än vanligtvis. Dottern blev klar tämligen fort. Sonen smulade över halva restaurangen och spillde sedan röd apelsinjuice över den beigea fina duken. Jaja, bara att be om ursäkt och le med önskan om förlåtelse. Jag sa till maken att DE kanske betalar OSS för att vi INTE ska äta där mer....haha...så de slipper allt kaos och kladd...haha...
Men det var absolut ingen fara, personalen sa att det var okej. Frukosten för barnen bjöd de på.

Högsäsongen har inte börjat ännu så personalen är väldigt tillmötesgående =) De frågade innan vi åkte hit om vi ville ha ett bättre rum, vi får använda internet gratis (eg 20Euro), barnens frukost är gratis (eg 8 euro per person och dag) och om vi vill skjutsar de oss till en affär en bit här ifrån gratis. Perfekt! =)

Hotellet är som en resort. Allt är gjort för att man ska ta det lugnt och att allt ska vara så smidigt som möjligt. Det finns restaurang, pizzeria i trädgården, mini-market, bar, poolområde, dykkurser, massage och golfbilar som personalen använder på området. Och så använder man inte pengar här. Vi har ett kort som registreras då vi äter eller köper något och åker bil till och från flygplatsen. Sedan betalar man alltihop i en klumpsumma då man checkar ut. Allt för att det ska vara så enkelt som möjligt. Jag misstänker att det kan vara för att man lätt äter, dricker och handlar mer än i vanliga fall bara för att man inte ser några pengar försvinna. Men jag är på min vakt ;-)


Efter en stund vid poolen gick jag och frågade i receptionen var närmsta större affär låg och fick utpekat på en karta. Min följdfråga var om man kunde gå dit. Med fötterna?, frågade han mig då och såg mycket frågande ut. Jag tror han tänkte på det nästan lodräta berget man ska ta sig upp för. Han berättade att när det inte är sol så kan de skjutsa oss dit. Vi ska säga till och så kör de oss omgående. Gratis! Sen kommer de tillbaka den tid man vill eller så väntar de tills man är klar. Vilken service =)

Efter en dusch och ombyte bestämde vi oss för att åka till affären för att fylla kylskåpet. Bilen kom fortare än vad jag trodde. Färden utan bilbälten gick ännu fortare. Upp för berget for vi och jag försökte hålla i sonen som var överlycklig att sitta framlänges och utan bilstol. Jag fick inte hålla i honom. Efter en stund var jag mycket glad över att vi inte gick för det var betydligt längre än vad jag hade trott och vägen var superbrant.

Inne på affären började sonen kräkas. På sig. Och på maken. Han hade troligtvis blivit åksjuk och jag förstår honom. Jag och dottern försökte klara inköpen själva och det gick bra.

Då vi kom hem somnade sonen och dottern gick för att leka. Maken, den galningen, tyckte att det lodräta berget bakom var perfekt att springa i så där sprang han upp och ner till benen knappt bar honom längre. Han fick tyvärr veta att hotellet inte har något gym så han höll till i lekparken där han gjorde sina övningar. Jag har sagt åt honom att han i fortsättningen får gå 20 meter bakom oss så ingen tror att den där galningen som hänger i lekställningen och gör chins är med oss ;-)

Jag blev tyvärr inspirerad av hans hurtiga träningspass så jag sprang även jag i backen upp och ner många gånger. Haha...eller nej det gjorde jag definitivt inte. Jag blir trött av att åka bil i backarna ;-) Men jag gick en långpromenad på stranden =) Och det var jobbigare än vad jag trodde för sanden är så porös att man sjunker ner i sanden för varje steg man tag. Vissa steg försvinner foten i sanden. Men det var härligt att gå och titta på havet samtidigt =) Jag lyckades plockade fina stenar till barnen trots mitt tempo och när jag kom tillbaka till hotellets strand möttes jag av min underbara familj =) De stod och kastade stenar i vattnet och där hamnade alla mina omsorgsfullt utvalda stenar också. Barnen tyckte att det var perfekt att jag hade fler stenar att kasta i (dock är hela stranden full av stenar så det var ingen brist där direkt) ;-)

Vi lagade pasta Carbonara och vi åt på verandan och tittade ut över havet. Resten av kvällen tillbringade jag och maken där tillsammans med en flaska vin. MYS =)

Dottern bloggar från Italien till mormor, mostrarna och kusinen

Hej!

Har ni det bra? Hoppas att hunden sköter sig. Vi har det bra. Jag kastade stenar i havet idag och jag har sett en ödla, den var grön med prickar på. Mörkgrön med prickar och ljusgrön på kroppen. Stora prickar. Den var jättefin.
Jag såg sköldpaddor också, de bor på hotellet.
Jag badade jättemycket idag. Jag badade också i havet. Jag sprang fram och tillbaka hela tiden. Det var lite kallt så jag simmade inte. Men jag simmade i poolen. Inte i havet.
Det har regnat idag, det var jättetråkigt. Pappa och jag spelade spel då. Och jag arbetade med mina pysselböcker. Jag kan skriva APA och jag vet att björn börjar med B. Mamma och pappa tycker att jag är jätteduktig.

Det var jätteroligt på flygplanet. Jag fick spela tv-spel och jag fick smaka coca cola, det var jättegott. (Mamma chockad av informationen dubbelkollar med pappa som berättar att dottern luras just nu, hon har INTE druckit coca cola)

Vi var och handlade idag. Bilen hade inga bälten. Vi åkte utan bälte. Vi köpte chips och godis. Lillebror kräktes på pappa och han själv inne i affären. Han är inte sjuk, han blev åksjuk då vi åkte bil, säger mamma och pappa, vägen gick fram och tillbaka. Jag tror att han blev åksjuk av flygplanet. Vem tror du har rätt?

Jag längtar efter er alla!

Pussipussan

Hälsa till alla. Pussa kusinen jättemycket!!

Hejdå!

Kram Dottern och Lillebror

Tropea I

Flygresan gick bra. Jag som alltid blir åksjuk på flygplan fasade för att resan skulle ta en timme länge än vad jag trodde från början. Det tar nämligen hela 3,5 timmar att flyga till Kalabrien ;-) Inte länge egentligen om man jämför med vårt andra favoritland USA men jag skulle föredra om det gick lite snabbare åtminstone. Min stora lycka är när kaptenen flyger lite snabbare och man landar tidigare. Då får kaptenen en stjärna på himlen av mig =)

Allt gick så fort på Lamezia flygplats. Det kändes som att väskorna bara flög i händerna på oss och vips så mötte vi chauffören som skulle plocka upp oss. Från vi landade till vi satt i bilen mot hotellet gick på 15-20 minuter trots att båda barnstolarna krånglade. Kanon! =)

Vi fick veta att resan skulle ta en timme så det vara bara att sätta sig tillrätta. Barnen somnade tämligen snabbt båda två och jag och maken tittade nyfikna på omgivningen. Jag hade bett föraren köra lugnt och försiktigt då sonens bilstol hade något för långa bälten. Och flera gånger under färden frågade jag mig att om detta var lugnt, hur körde han då när han körde fort. Som för exempel så körde han 90 på en 20-väg.... Men då blev vi omkörda...haha...det är galet.

Jag fick allt för många gånger kallsvettsvågor över mig då jag var helt övertygad om att vi skulle krocka. Jag satt och upprepade "Han är van med sådana här vägar, han kan hantera bilen, han ÄR van" som ett mantra. Färden gick på bergskanten längs havet och utsikten var härligt. Den lilla man kunde se eftersom det skymde allt mer.
När vi kom fram till hotellet var det helt mörkt så vi hade inte en aning om hur det såg ut utöver de små upplysta vägarna kring husen. Det såg mysigt ut i alla fall, det lilla vi såg.
Efter vi hade blivit visade till vår lägenhet och vi hade funnit oss till rätta gick vi till restaurangen för att köpa med oss pizza som vi kunde äta på vår veranda.
Medan vi väntade på maten lekte barnen i lekparken som ligger bredvid och jag stod tålmodigt och väntade. Då när jag stod där upptäckte jag ljudet av vågornas brus. De fanns där i mörkret bakom mig. Det var så härligt =) Jag gick närmare och upptäckte att stranden låg precis där.
Maten var klar och vi gick hem och åt. Ovissheten att jag inte visste hur det såg ut gjorde att jag kände mig som ett barn på julafton. Känslan sa att det skulle vara bra.

Haha...jag måste bara berätta att nu när jag sitter här och skriver så är dottern och leker i lekparken utanför, sonen sover middag och maken ska ut och springa i backarna i omgivningen. Maken ska först fråga om det finns något gym här innan han springer iväg och när han går ser jag hur han går en helt annan väg än den till receptionen. Och det är så "han", inget lokalsinne över huvud taget...haha... Han är för söt...haha =) Och jag kan inte förstå hur man inte kan hitta här, det är inte särskilt stort. Men samtidigt gör det inte honom något att gå omvägar till skillnad från mig som överväger var jag ska gå/åka för att alltid ta den kortaste vägen. Men jag blir lite orolig nu. Tänk om han springer iväg och inte hittar tillbaka...haha...risken finns ;-) Jag får ta barnen under armen och leta efter honom i så fall =)

Hm...tillbaka till igår..
Vi nattade barnen i deras säng och föga förvånande var att sonen var nöjd och trygg med att sova i ett annat rum än oss föräldrar trots att det var ett helt nytt ställe. Men han fann tryggheten i att storasyster låg bredvid. Barnen somnade framför dvd'n i sängen och likaså gjorde jag och maken detsamma i vår säng framför datorn. Vi var så trötta.
Maken hade vaknat vid kl.01.30 och stängt av allt. Den sista tanken jag hade då jag somnade var att undra hur hotellet och omgivningen ser ut i dagsljus....

Ingen mobiltäckning

Vi är framme och allt har gått bra =) Tyvärr har jag inte kunnat höra av mig till våra nära och kära som jag brukar göra då vi är iväg för här finns ingen som helst täckning. Vi bor utanför civilisationen tydligen ;-) Och ett mer passande ställe för en mobilfri zon finns inte. Här är allt annat gjort för att man ska slappna av så varför inte ;-)

Men till familjen där hemma...

Vi mår bra och vi har det toppen. Hoppas innerligt att tanten sköter sig. Och då menar jag inte min mamma, utan hunden ;-) Hon har en tendens att gå runt och pipa oavbrutet och så ska vi inte glömma att hon härsar...jag menar fortfarande hunden ;-)

Avfärd

Nu åker vi till Italien och så hoppas vi att vi kommer hem när vi ska med tanke på askmolnen från Island.


Ps. datorn är med så några inlägg från Kalabrien kommer det säkerligen bli =)

Underbara syskonkärlek

Medan jag packar det sista har jag bett barnen att leka på dotterns rum. Eller rättare sagt, sagt åt dem att de måste vara där efter de sprungit runt högljutt runt mig så jag knappt visste vad jag hette ännu mindre vad som fanns kvar att packa. Maken har jobbat natt så han ska försöka sova i allt oväsen också.

De gick in tillsammans och av skratten att avgöra så har de haft riktigt roligt. Men så var jag tvungen att gå in där en snabbis och fick då förklaringen till deras stora lycka. De har hällt ut indianpärlor (heter de så?) över hela golvet. Det kändes som att gå på en spikmatta då jag gick in och vände.

Efter att snabbt visat att det inte var önskvärt så sa jag åt dem att städa. Och det är bäst att de skyndar sig för annars missar vi planet. Snällt, jag vet, men annars kommer de inte städa.

Nu är det bara bråk. "Mamma" skriks mer nu än under övriga veckan sammanlagt. De skriker och japp, nu slåss de också. Det är ju konstigt att de har roligt då de ställer till det men annars ska de bråka...

Det roliga är att de inte visar mig att de bråkar. Dottern som skrikit mest där inne kom precis ut hit, jätteglad och berättade att hon kommit på en bra idé. De ska använda sopskyffeln för att det ska gå fortare. Sprang tillbaka in med den och så fort hon stängde dörren så hörde jag hur de började bråka igen.

Haha...de är för sköna mina små älsklingar =)
 

Varför lägger jag mig inte?

Trött som jag är har jag varit redo att gå och lägga mig länge nu. Sminket tvättades bort redan innan barnen nattades men ändå har jag inte kommit i säng. "Jag ska bara..." som Alfons sa.

Man skulle kunna tänka sig att jag packar inför Italienresan eftersom jag sagt att jag ska packa tidigt men nej det var sniglar som stod på agendan. De små äcklen ska ju plockas. Jag går målmedvetet och plockar dem men så gjorde jag misstaget att jag stannade upp en kort stund förut och tittade på dem jag hade i påsen och fy vad äckliga de är egentligen. Det var sista gången jag tänkte på det, nu får det bli målmedvetet nästa gång igen.

När jag kom in kastade jag mig över coca cola som vanligt. Maken har sagt åt mig att sluta dricka cola på kvällen. Snacka om att jag ångrar att jag berättade för honom att jag har svårt att somna nu för tiden. Han skyller helt på colan, min älskade cola. Han ser sambandet med intag av cola innan läggdags och insomningssvårigheter....hm....det skulle jag också kunna se om det inte vore för att cola är så gott på kvällen...och på övriga dagen också givetvis ;-)

Och så sitter jag här på bloggen, jag kikar på kvällstidningarnas hemsidor medan jag faktiskt är (var? Har colan kickat in ännu kanske?) trött. Jag kan inte se logiken i det men jag ska nog försöka bege mig till vår tomma, kalla säng så jag får lite sömn innan sonen vaknar. Hela jag skriker efter sovmorgon men maken jobbar natt så det är bara att glömma. Men samtidigt vet jag, om än motvilligt, att jag mår bäst av att gå upp riktigt tidigt på morgonen. Vid den tidpunkten då man fortfarande är halvt sovande och hjärnan inte alls är med. Jag är som piggast de dagarna. Men säg inte det till maken, sovmorgon är ju så skönt så det vill jag ändå inte vara utan =)

Nyhet! Fazer Mumin godis.

På tal om att röra på fläsket och att jag har fått för mig att börja träna så har jag testat ett nytt godis som kommit ;-)

Fazer har kommit med en serie med Mumin och min första tanke var att den är jättegullig. Vem minns inte Mumin från när man var liten.

 En påse med gelégodis i formerna av Mumindalens karaktärer, två tablettaskar och en klubbpåse med hjärtformade klubbor.

 Dottern gav tummen upp =)

Mina favoriter =) Mjuka och goda mumingodisar med fruktsmak och lakrits. De passar säkert bra till lite mindre barn också då de är så pass mjuka.

Lilla Mys tablettask var god, påminner om påsen ovan med mjuka fruktiga godisar. 

I Mumins tablettask är de mer sega och påminner väldigt mycket om Palle Kuling tablettasken som fanns (finns kanske än idag?) då jag var mindre... Fastnar i tänderna, ingen favorit.

Platta klubbor i hjärtform. Smular lätt sönder lite om man som jag försöker riva upp plasten. Jag ser det dock som positivt då dottern inte får äta klubba i vanliga fall. Men eftersom den här var så porös så kände vi att det var okej. Risken för att hon ska sätta den i halsen känns inte så stor med de här klubborna. Dottern blev överlycklig och tyckte att den var riktigt god. Maken åt flera stycken såg jag också =)

Mumintrollet fyller 66 år i år och det uppmärksammas på detta sätt. Det kommer också släppas två nya muminböcker i maj vilket känns spännande. Så det är inte bara för godiset skull som jag uppmärksammat det, fast handen på hjärtat så var det kanske mest för godisets skull  ändå ;-) Jag har ju inte börjat mitt nya liv än ju..... =)

Röra på fläsket

Jag mår illa igen. Har ätit allt för mycket godis. Efter jag småätit en massa sötsaker en längre tid nu så tänkte jag att det säkert skulle sluta om jag fick mina älskade Center vilka jag inte ätit på ett tag men jag är tveksam. Just nu, lovar jag och svär att jag inte ska äta mer godis, glass, kakor, bullar....osv utan istället börja röra på mig och kanske till och med träna. Mina erfarenheter säger dock att så inte blir fallet.

Varje gång jag tittar på Mikael Hollstens www.aldrigvila.se så tänker jag att nu får det vara nog men jag har ingen självdisciplin =(
Han blogg har fått mig, som aldrig någonsin skulle falla mig in att springa, att överväga att kanske börja just springa. Helt galet. Jag längtar efter att börja springa. Eller rättare sagt, jag längtar efter att springa som i min fantasi....raskt, enkelt och utan ansträngning. Jag vet att verkligheten mer är att jag kippar efter luft, är totalt uttråkad och hittar tusentals ursäkter varför jag ska gå hem istället. Men ändå lockar det.

Jäkla Mikael, nu måste jag ju testa. Säkert blir jag driven att utvecklas och så fortsätter jag med sk-ten. Blodsmak i munnen och ont i kroppen. Är det så mitt liv kommer se ut framöver? Fast nu ska jag kanske inte ta i. Jag har inte ens kommit till stadiet att planera in när det skulle kunna vara möjligt tidsmässigt. För jag vill helst inte ha med två barn och en hund i spåret. Eller hunden SKA med, jag har väl sett hur folk blir mördade i skogen så hon måste skydda mig ;-) men barnen känns sådär att släpa på. Fast i och för sig kanske det blir dottern som hejar på mig och tycker att jag är sölig ;-)

Jaja, vi får se hur det blir. Tyvärr blir jag ständigt påmind här hemma också då jag ser maken som biffat till sig. Man vill ju inte se ut som en degklump då heller ;-) När jag lägger mig om kvällen så har jag en sten i sängen. Hela han är stenhård och så tar man på mig, gelebjörnen, lite skillnad ;-) Det visar sig om, när och hur jag kommer igång men på något sätt ska jag väl sätta fart. Bara inte påsen med center stoppar mig ;-)

Inför Kalabrien

Vi åker snart till Italien. Det är nästan så jag har glömt bort det, men ändå inte på något sätt. Tiden går så fort att man inte riktigt hinner med. Det är planering av skolstart, det är dagisfröknar som ska avtackas, barnens kläder ska uppdateras, utbildningar ska tittas på....ja med mera, med mera...

Idag började jag plocka ihop lite kläder för att underlätta packningen. Maken jobbar till några timmar innan flyger lyfter lämpligt nog så packningen ligger på mig och då känns det bra att startat i god tid. Jag har också skickat iväg några frågor till hotellet för att få full koll.

Det är vår bröllopsresa vi ska på =) Och barnen är med ;-) På ett sätt hade jag önskat att vi åkte själva för att verkligen få ta det lugnt och enbart ägna oss åt varandra men samtidigt skulle jag inte klara mig utan barnen så länge. Jag drömmer om att någon gång då de blir större få åka en liten resa själv  med maken. Det förutsätter att vi har barnvakt då isåfall förstås ;-) Lustigt nog var maken den som starkast ville ha med barnen på den här resan. Lustigt i den bemärkelsen att det annars är främst jag som är mest fäst vid barnen på ett lite överdrivet sätt. Men sådan är jag, mina känslor är så och då agerar jag därefter. Men som sagt den här gången var det makens tur =) Skönt att vi är lika på det sättet =)

Vi åker till Kalabrien och närmare bestämt Tropea. Vi kommer bo på ett hotell direkt vid havet så det känns bra. Om vi tolkat det rätt så är det ett väldigt lugnt område, knappt så man kan kalla delen för stad utan min uppfattning är att hotellet ligger på landet, fast vid havet ;-)
Vi kommer komma dit när det är mörkt så det kommer bli extra spännande när vi vaknar morgonen efter och får se vart vi har kommit. Vår tanke är att enbart ta det lugnt. Jag ska försöka lyckas ta det helt lugnt för en gång skull och därför valde vi ett hotell som inte ligger i anslutning till shopping. Helst ska det inte finnas något att göra förutom bada, njuta och umgås. DÅ ska jag väl lyckas ta det lugnt ;-)

Vi har tänkt ta med datorn men jag vet inte om den kommer göra att jag inte kan slappna av helt. Den är lite som ett måste nämligen. Det är alltid så mycket att kolla upp och fixa och då underlättar internet betydligt. Jaja, i värsta fall får väl maken be personalen låsa in datorn någonstans där jag inte kommer åt den ;-)

Jag skulle behöva ordna med dagispersonalens presenter så de blir klara så fort som möjligt så jag kan släppa det och ägna mig åt vetskapen att vi snart åker.
Bara det är en tjusning, att gå och vänta och längta =)
Men det kommer, "jag ska bara......"

Godkända som familjehem

I många år har vi längtat efter att bli familjehem. Och äntligen har vi nu genomgått utredningen och fick veta idag att vi är godkända =) =) =)
Underbart roligt =)

Vår önskan att hjälpa barn som inte har det så bra av olika skäl kommer nu bli sann. Det värker i hjärtat när jag tänker på alla dessa barn som far illa på olika sätt och jag vill så gärna hjälpa dem. Tur nog är jag och maken lika på det sättet. Vi kommer bli trötta, vi kommer säkert slita vårt hår stundtals men vi tar det. Hellre att vi tar det än att barnet ska må dåligt i sitt hem. Vi vill få barnet att må bra. Vi vill ge föräldrarna chansen att återhämta sig så de klarar av att ta hand om sitt barn. Och tänk vilken glädje vi kommer få under tiden. Att vi har sådan tur att vi får lära känna barnet och ta del av dess liv.
Nu är det bara att vänta och se när telefonen ringer. Det kan ta lång tid. Viktigast är att de matchar rätt familjehemsföräldrar till barnet så det blir så bra som det kan. Vi finns här redo när ett barn behöver oss.

Nu ska jag ut på snigeljakt

"Nu ska jag ut på snigeljakt, nu ska jag ut på snigeljakt, jag kommer till ett träd, jag kommer till ett träd" Jag sjunger en lite ändrad sång av Mora träsk. Den poppar upp i huvudet på mig då jag går och letar efter de små j-vlarna, mördarsniglarna.
Innan jag flyttade till huset så tyckte jag synd om de stackars sniglarna som alla skulle jaga. Men nu förstår jag dem. Som de förstör alla växter. Och eftersom väldigt mycket pengar är investerade i växterna så har jag tagit upp jakten på dem. Förra året berättade en granne, även hon ute på snigeljakt, att varje enskild mördarsnigel kan vara skyldig till 200 nya mördarsniglars uppkomst. Och med den vetskapen så har jag startat jakten tidigt i år. Jag ska ta dem innan de blir hundratusentals.

Så jag och maken går minst en gång per dag/kväll och tar dem med en hundbajspåse som vi sedan slänger med brännbart avfall. För jag vill inte hålla på med äckligt saltvatten med slem i. Tanken har slagit mig om grannarna eller någon annan också för den delen skulle se oss gå omkring och plocka "något" med hundbajspåsar på tomten så är risken rätt stor att de tror att vi plockar upp det som påsarna är ämnade för. Men fy, så äckligt har vi det inte utan det är "bara" sniglar. Vill bara säga det ;-)

Dottern själv i skolan. Detta känns bra!

Min lilla tjej har blivit stor. Idag var vi på sista dagen av "hälsa på skolan inför skolstarten" eller rättare sagt DOTTERN var där. Idag var alla barn där själva nämligen och hon var så nöjd över det. Hon blir inte orolig och nervös i första taget hon inte utan hon har sett fram emot den här dagen länge.

Och då de var där fick de en överraskning i en form av ett brev från sin mamma och pappa. På informationsträffen i vintras som jag var på fick alla föräldrar pyssla och göra fina kort till sitt barn som överlämnades idag som sagt. Det var uppskattat =)

Nu laddar vi för skolavslutningen där vi ska vara med och dottern ska få sin "sommarläxa" överlämnad till sig =) Jag ser fram emot det =)
Allt är så annorlunda med den här skolan mot vad jag är van med men på ett väldigt, väldigt bra sätt. Överraskningar, sommarläxa (ingen läxa i sig utan för att göra barnen nyfikna), riktigt engagerade lärare och alltid hälsa på lärarna vid skolans start och avslut genom att ta i hand. Detta är perfekt för oss!

Det här kommer bli bra! Jag känner mig trygg med att lägga dotterns framtid med lärande i deras händer.

Picknick och Flygande mattan - Lördag

Efter fotbollsträningen åkte vi snabbt hem och åt lunch och bakade rabarbermuffins. Vi skulle en kort stund senare möta min mamma, systrar och systerdotter vid tv-inspelningen av Flygande mattan för en picknick och en rolig eftermiddag med Svt och Bolibompa. Muffinsen hann precis bli klara men dock ej avsvalnade då det var dags att åka så jag lindade in dem i en kökshandduk och la ner dem i fikakorgen.

 Truppen samlad =)

 Jag ger mig ut på djupt vatten nu men jag tror hon heter Julia, hon är i alla fall programledare på Bolibompa

Tält med diverse roligt för barnen

Småkusinerna i sina snygga vagnar =)

 Vid ett tält kunde man utmana Lilla Sportspegelns programledare i basket och det ville dottern göra. Först stod jag bredvid henne i kön men fick snabbt veta av henne att hon minsan kunde göra det själv så jag fick gå och ställa mig med alla andra =)

 Sikta

Skjut och göra mål =)

Nöjd dotter =) =) =)

Sedan gick vi och hade picknick. Barnen hade pusskalas =)

 Mikael Rickfors repar

Alla tittar

Dottern blev sur för att hon inte fick bestämma precis allt men jag lyckades få henne glad till slut...

 Busunge

 Sonen sprang iväg och roade sig vid skogen.

Vi bestämde oss ganska snart för att gårdagen fick räcka med köande och sen eftermiddag så vi packade ihop oss efter repet. Jag körde dottern hem till min mamma där hon skulle sova över =)

En mysig familjedag, tyvärr utan maken som jobbade men så blir det ibland.

Tv-inspelning av Flygande mattan -Fredag

Både fredag och lördag var SVT och spelade in två avsnitt av "Flygande mattan" i vår stad och givetvis var vi där =)

Fredagen åkte maken dit för jag hade en spa-dag inbokad sedan tidigare så han och barnen var där. Dottern stod i kö länge och hon orkade vara med på hela inspelningen. Till hennes stora lycka spelades många Michael Jackson låtar så bättre kunde det inte vara.

 Sanna Nielsen repade

 Vill man vara med får man stå i kö

 Sonen hade inte varit lika lättroad som sin syster

Sara Edwardsson på plats. Då kör vi!!!

 Tv-inspelning. Dottern i lila tröja och långt blond tofs.

 Småfisar fick stå utanför. Inspelningen var för stora barn.

 Klart hon sjunger med =)

Tv-kameror överallt

Full fart

Och medan maken väntade på att dottern skulle köa färdigt, tv-inspelningen bli klar samtidigt som han försökte roa sonen som inte var särskilt glad över detta så var jag i en mörk men mysig källare full med ljus och fick Hot stone massage, ansiktsmassage, bodyskrub, bubbelbad och annat smått och gott och hade det alldeles fantastiskt =) =) =)

Innan, i omklädningsrummet där jag bytte om till morgonrock och tofflor

Underbar sång

Jag måste bara dela med mig av detta underbara klipp från Grey's Anatomy där Callie sjunger...




Underbar!!! =) =) =)

Fotbollsträningen

Fotbollsträningen gick bra. Alla barn delades in i lag utifrån främst kön och sedan ålder men tjejerna fick välja om de hellre ville spela med killarna i sin ålder och givetvis ville dottern det. Så det var killarna och hon =) Min älskling ser inget speciellt i det och det är jag otroligt glad över. Hon gör det hon vill även om hon är själv att göra det =)

 Dottern dribblar bollen

Och sonen leker med sin egna boll under tiden

 Nöjd med sin insats =)

Efteråt bad jag henne berätta vad hon tyckte om fotbollsträningen i tanke om hon ska fortsätta eller inte. Hon berättade att det var "mycket tråkigt och lite roligt". Vilket efter många följdfrågor tydligen innebar att hon ville fortsätta ;-)
Hon frågade när man blir klar med fotbollen och jag förklarade att man kan fortsätta även tills man är tant. Men det ville hon absolut inte, hon ska fortsätta tills hon är 12 år ;-) Så enligt hennes upplagda plan nu så ser det ut som att jag blir en fotbollsmamma ändå. Men om jag ska chansa så tror jag att hon har ledsnat innan sommaren eller möjligtvis så fort inbetalningen av medlemsavgiften är klar. Vi får se =)

Lördag och fotbollsträning

Idag är det lördag, solen sken till för en stund sedan och nu är det grått och trist ute. Dottern sjunger "Solen lyser" för att mota bort molnen =) Hon gjorde det även igår då hon skulle på inspelningen av "Flygande mattan" och då fungerade det så hon är fast besluten att göra samma sak idag ;-)

Om ett par timmar är det dags för dotterns första fotbollsträning. Jag har kämpat länge nu att stå emot dotterns önskan att spela fotboll men nu är det tyvärr dags. Jag har inget emot fotboll som sig, huvudsaken jag slipper spela eller titta på det ;-) men jag tänker på vad den här stunden på lördagar kommer utvecklas i med åren. Det blir träningar flera gånger i veckan, match varje helg. Det är inget jag vill vara med på och inte heller vill jag att något ska ta så mycket tid från min dotter heller. Och som min kära mamma säger, även hon emot fotboll, "Och alla skador, tänk på alla skador!!"
Men nu ska jag inte ta ut något i förskott utan dottern får spela sin fotboll och så hoppas jag tyst att hon kommer tröttna innan det utvecklas till den tidskrävande sport det faktiskt är. "Och alla skador" ;-)

Jag som gammal hästtjej tyckte att hon kunde börja rida men hon var inte lika förtjust i idéen ;-) Så nu får hon äntligen spela sin älskade fotboll så får vi se om det var så roligt som hon trodde.

Jag tar sonen och en fotboll under armen och ställer mig en bit bort och roar sonen medan de har sin träning. Hoppas bara att mitt påfund med att ta med just en fotboll att roa sonen med kommer göra att HAN också får upp ögonen för fotbollen. Jag vill inte bli en fotbollsmamma!!!

-Barn, i morgon åker vi till stallet ;-)

Äntligen

Äntligen kan man skriva inlägg igen!!! De har gjort uppdateringar eller något så jag har inte kunnat skriva några inlägg här på bloggen. Det har gjort mig lite frustrerad för jag har haft mycket att skriva om =)
Jag kommer lägga in inläggen på rätt dag då jag tänkte skriva det från början så inte alla hamnar under lördag och söndag =)

Trädgårdsfixande med barnen

Maken jobbar, dottern ledig, solen skiner och vad passar inte bättre än att fixa lite i trädgården =)

Barnen fick plantera frön i odlingsbänken och de var så nöjda så =)

 De fick turas om att ordna

 Sonen gillade bäst att vattna

 Rabatten i vårskrud. Nu väntar jag bara på att bambubuskarna ska komma igen efter den hårda vintern.

 En magnoliablomma har kommit till min stora lycka =)

Träningen med Hollsten och promenad på Söder

Med snabba steg gick vi mot ingången av Sats där vi skulle möta Mikael. Jag kunde inte låta bli att tänka på att sonen var klädd som en lodis. Jag led verkligen av detta, hela långa dagen. Dottern hade lånat ut sin softshell så han inte skulle frysa. Så han gick med mjukisbyxor och en alldeles för stor jacka. Haha...det var nästan så jag ville gråta.

Maken gick och bytte om och jag och barnen satte oss i sofforna där vi skulle möta Mikael. Fan det var lite pirrigt även för mig så det var inte bara maken som var nervös =) Det känns som att makens nervositet var mer befogad ;-)

Då kom han. Herr Hollsten, min gud! Det känns lite pinsamt att säga så efter jag har träffat honom men han levde upp till mina förväntningar så han är absolut min gud =)
Det var så otroligt roligt att träffa mannen som lyckas motivera sina kunder att prestera sådana bra resultat som de gör, maken var inget undantag. Han är även enormt trevlig och sympatisk =)

Efter lite prat gick de iväg för att träna och jag och barnen gick ut och gick med hunden under tiden. Solen sken och det var härligt. Barnen åt glass och otroligt nog kunde jag låta bli. Det kändes inte frestande med glass när jag nyss hade varit på ett gym och bara vetskapen av att maken tränade ihjäl sig. Det kändes bra att kunna säga låta bli en glass för en gång skull ;-)

När klockan började närma sig sluttiden för träningspasset gick vi tillbaka och satte oss och väntade i sofforna. Barnen busade runt för fullt och jag kämpade med att försöka hålla dem så lugna som möjligt vilket jag misslyckades tydligt med.

När de kom tillbaka var maken uppenbart helt slut. Han kunde inte ens lyfta armarna =) Och efter Mikael berättat att eftermiddagspasset skulle vara helt galet jobbigt och försäkrade sig om att jag hade körkort så vi kunde ta oss hem så såg maken fram emot eftermiddagspasset med skräckblandad förtjusning...haha...

Dottern tog kort på sin trötta pappa och Mikael.

Maken duschade och så gick vi på jakt efter något bra lunchställe. Jag insåg att rädslan för sonens klädsel var helt obefogad för de flesta var så lustigt klädda där på Söder så vi framstod som helt normala med fem storlekar för stor jacka och mysbyxor på sonen ;-)

Vi åt lunch och gick till en lekplats där barnen fick leka av sig i väntan träningspass nr.2.

Tillbaka än en gång till Sats och maken var laddad för det som skulle komma...

Ett obligatoriskt kort till dig på bloggen förstås =)

Vi valde att gå i affärer den här gången för att försöka hitta svarta POP strumpor med halkskydd under vilket verkar totalt omöjligt. De visar mig alltid både marinblå och grå men jag vill ha svarta så det blev inget den här gången heller. Däremot hittade dottern rosa/lila solglasögon som hon absolut ville ha så det fick hon. Hon är så nöjd för dem och tycker att hon är så snygg och tuff i dem. Och jag håller med henne.

Så i väntan på att maken skulle bli klar togs det lite kort på hur snygg hon var =)

Sonen var trött så han passade på att sova.

Maken kom nyduschad och hur trött som helst. I efterhand när jag har frågat vad de gjorde har han ingen aning om vissa delar "Jag var som en robot och gjorde vad han sa så jag la det inte på minnet" förklarar han det. Han är så otroligt nöjd och Mikael är precis så duktig som vi trodde. Så så duktig!

Maken sa att han skulle gett upp långt, långt innan (och han är ändå en sådan som tränar hårt) och han hade aldrig pressat sig så hårt om inte Mikael hade varit där. 

Jag fick ett mail med en bild av min Gud då vi väl hade kommit hem och jag tänkte visa den för dig =)

Bild lånad från aldrigvila.se

 Maken var riktigt slut mellan övningarna....haha...underbart =)

På Mikaels blogg skrev han om dagen med maken, han skrev bland annat:

"Sjuuukt bra form på "makens namn"… Typ köttigare armar än mig."

"...kämpade in i det sista."

"Hatten av, "makens namn"!"


Så han är duktig min make =) =) =) Jag är så stolt över honom! Jag älskar dig över allt! Puss =)