Ilskan blixtrar i Vita huset i backen

Jag är så vansinnigt arg!!!

För över en månad sedan kissade sonen på mattan i vardagsrummet. Maken tvättade fläcken men bestämde sig för att tvätta resten av mattan också. Men inte den dagen inte utan en annan dag, dock. "På lördag" bestämde han. Den dagen skulle passa honom bäst och det var helt okej för mig. Jag har tvättat den själv tidigare, jag har även lämnat in den på kemtvätt och hämtat den där ifrån. Så det var lite hans tur nu så det kändes skönt att han tog på sig det direkt.

Men tiden har gått. En månad har passerat. Mattan stod ute på verandan idag precis som alla andra dagar sedan maken lyfte ut den. Otvättad.
Under den här tiden har jag fått veta nya dagar som han säger sig ska tvätta mattan på men även dem har passerat. Och idag blev en ny dag som jag åter igen påtalade den otvättade mattan. Hans förklaring "jag har inte haft tid" retade upp mig på en sekund. För klart som tusan har han haft tid. Så det sa jag. Och det vidhåller jag fortfarande för förutom alla andra tidigare veckor då han har haft lediga dagar som alla andra så har han enbart jobbat 1 dag av de senaste 10dagarna. Resten har han varit ledig. Så tid har han haft minsann frågan är hur han spenderat den.

Men i ett svep blev JAG helt plötsligt "the bad guy". Maken ilsknade till över att det "var sådan panik med mattan" och snäste därefter. Men jag kunde inte se paniken med mattan eftersom det faktiskt gått över en MÅNAD sedan den skulle tvättas från början. Maken var arg och gick ut och tvättade mattan i ren ilska. Jag var ännu argare. Jag har inte gjort något förutom påtalat att mattan
F A K T I S K T inte kan stå där ute hur länge som helst och ändå är maken arg på MIG.

Så ja, stämningen kunde vara bättre här hemma just nu om vi säger så... Blixt och dunder i Vita huset i backen.

Det är inte ofta det händer men när det väl sker så bullrar det ordentligt....iallafall inombords.

Tragiskt

Men vad mycket tragiskt som händer på kort tid... Eländet i Norge och nu har Amy Winehouse avlidit också. Hemskt.

Med Amy Winehouse så känns det ändå väntat, sorgligt men väntat. Hoppas att hon hittar den ro hon inte verkade ha när hon levde.

Bitch eller inte, det är frågan

Igår morse fick jag ställa mig den frågan.

Efter en natt helt utan sömn började jag undra om sömnbristen gör mig till en bitch eller om det är maken som gör allt......FEL, alltså!!!! ;-)

Jag har inte blivit övertygad om svaret ännu men snart får jag nog motvilligt ta ett beslut....

Jag valde i allafall att knipa igen utifall att ;-)

Hon kan läsa!!!

Nu måste jag ventilera mitt mammahjärta och skryta lite :-)

Min duktiga, duktiga dotter kan läsa :-) :-) :-)

Nu på morgonen har hon läst tre böcker för mig genom att ljuda orden och på så sätt hört vilket ord det är. Och vi har inte ens övat. Utan det är hennes intresse som fått henne att lära sig hur bokstäverna låter och nu utvecklat detta till att läsa. Åh så stolt jag är :-)

Hon har nu kommit på nyckeln till läsandet så nu kommer väl bok efter bok plöjas igenom :-) Tänk att hon är så duktig, inte ens 6 år fyllda.

:-) :-) :-)

Dottern mår bra

Tack och lov så blev dotterns reaktion på mjölken inte värre än kraftig magont och något svullen läpp. Puh...

Men provokation som jag tidigare pratat om då man är på sjukhuset och hon får dricka en droppe av ett fyllt vattenglas med en droppe mjölk i och sedan öka om det går bra känns väldigt avlägsen. Vi ser nu att hon klarade den här lilla mängden mjölk DEN HÄR GÅNGEN utan att kvävas men det gick inte helt smärtfritt med tanke på det magonda och den svullna läppen.

Men vi får vara glada att vi slapp tillkalla ambulans och ge adrenalinspruta :-)

Dottern har fått i sig mjölk!!!

Oj vad orolig jag är nu. Dottern har varit hos en kompis och råkat få mjölk i sig. Både hon själv och kompisens föräldrar glömde bort sig. Jag klandrar verkligen inte föräldrarna. Dottern hänger däremot lite löst till. Hon får inte glömma! Hur kan hon glömma något som hon haft sedan hon var 5 månader?
Nu vet jag att det kommer sluta bra eftersom jag sitter här redo med mediciner och telefon för SOS-samtalet.

Hon var hos sin kompis och fick väldigt spontant äta korv och potatismos. Strax efter fick hon ont i magen och gick hem. Jag började undra om hon fick ont i magen av kloret i deras pool där hon badat en hel del den senaste tiden. Av en slump berättar hon att hon ätit korv och potatismos där och jag reagerade direkt. Potatismos=mjölk!
Jag slet fram mediciner och ringde kompisens föräldrar och visst var det mjölk i potatismoset. Så lätt att missa om man inte är van och framför allt eftersom dottern egentligen inte skulle äta där.

Än så länge har hon inte svullnat upp. Och nu får jag hålla henne under uppsikt i 1 1/2 - 2 timmar för under den tiden kan hon svullna upp när som helst.

Vi håller tummarna att hon klarar den här mängden mjölk vid det här enstaka tillfället...

Pirat och långsam hjärna

Jag vaknade av att en pirat stod bredvid sängen i full piratmundering. Jag försökte vakna till samtidigt som min hjärna försökte komma igång. Jag hade inte hamnat i Pirates of the Caribbean med Johnny Depp vid min sida, tyvärr. Utan det var dottern som hade vaknat tidigt som sjutton och hade fortsatt leken som hon och hennes kompisar avslutat allt för sent på kvällen. Då hade jag blivit av med alla mina tior för piraterna krävde guld. Nu var det dags igen.

Hjärnan vägrade komma igång. Jag satt länge och undrade när maken skulle komma hem från sitt nattpass. Efter ett tag förstod jag att han var tvungen att jobba över. Till slut hade hjärnan äntligen kommit igång och då insåg jag hur snurrig jag hade varit. Han jobbade inte över. Han hade ju precis gått på sitt DAGPASS. Han hade åkt tidigare till jobbet som vanligt för att träna innan. Hur kunde jag missat att vi hade gått och lagt oss tillsammans och sovit ihop hela natten?

Lite läskigt när hjärnan vägrar vakna.. Vem vet vad jag får för mig nästa gång ;-)

Panter i trädgården

Jag gick ut till dotterns jordgubbs-/smultronland för att nalla lite till min shake och då jag för mina händer runt, runt för att hitta bären ser jag en avlång, slemmig och prickig "sak" strax under mina händer. Jag blir riktigt rädd och medan jag hoppar därifrån försöker jag förstå vad det är som jag har sett men inget klickar.

Jag väljer då att kalla in vita huset i backens hjälte....min kära make =) "Kom, kom, skynda dig. Men skynda dig då. Det är något bland jordgubbarna"
Jag håller mig på behörigt avstånd då maken tar upp den med en spade. Det var en snigel. Som en mördarsnigel fast mycket, mycket större och prickig. Absolut inget att vara rädd för men när man inte vet vad det är och inte ens vet hur stor den är så flyr man, eller rättare sagt JAG flyr ;-)

Medan jag försöker hindra maken att döda den ("den är säkert som mördarsniglarna") så söker jag febrilt på internet efter information. Det visar sig vara en pantersnigel och den är INTE som mördarsniglarna. Den äter bara vissna blad och växter så det är en bra snigel.
Maken skonade den och den tog sig riktigt fort mot skogen. Allting lyckligt och så har man lärt sig något nytt, att man kan ha pantrar i trädgården ;-)

Inställd

Kursen jag sökte på Mittuniversitetet har blivit inställd =( Typsikt! Men jag laddar om igen och kikar på kurser som man kan lämna in sen anmälan till....

Check, anmäld till två nya kurser =)

En kort fundering

Haha...ibland får man höra saker som gör att man börjar undra om man har missat vissa viktiga delar i uppfostran. Igår var en sådan dag.

Jag fick veta av dotterns kompis mamma att dottern och hennes kompis storebror inte hade lyssnat på föräldrarna och därmed var badstunden över. Helt förståligt :-)

På vägen hem säger jag åt dottern att hon måste lyssna på hennes kompis föräldrar och göra som de säger. "Varför då?" frågar hon mig helt oförstående.
Va,måste hon fråga det? Jag vill minnas att det ingår i vår grundläggande uppfostran och även i sunt förnuft men hon har tydligen missat den delen ;-)

Jag berättade givetvis orsakerna och jag gick igenom än en gång vilka regler som gäller. Nu får vi se hur länge det dröjer innan det är glömt igen ;-)

Underbara disträa 6 års åldern ;-)

Det värker i mammahjärtat, så så mycket...

Just nu värker mitt mammahjärta så det blöder. Dottern har sedan hon var 5 månader mjölkproteinallergi. Riktigt allvarlig sådan också. Tidigare har det mestadels drabbat oss föräldrar och hennes omgivning att anpassa kosten runt henne så det passar henne, dock med undantag för när det inte finns något mjölkfritt alternativ för henne för då har hon lidit av det.

Men nu har det förändrats. Hon har blivit så medveten och hon lider verkligen av det. I morse då vi satt i hotellobbyn sa hon till mig att hon önskade att hon var vår son istället. Jag undrade givetvis varför och trots rädslan över att få till svar att hon tycker att vi gör skillnad på dem så frågade jag. Tack gode gud för att hon inte tycker att vi gör skillnad på dem men hennes svar smärtade verkligen ändå. "Jag vill också tåla mjölk" sa hon och tittade på hans goda glass medan hon själv satt med en piggelin, som hon så många gånger tidigare gjort när inga andra mjölkfria alternativ finns.

Jag hade anat att det skulle komma. Jag hade sett det i hennes ögon några dagar tidigare hemma hos min pappa då det serverades chokladpudding. Hon tittade då på skålen med stora ögon fyllda med längtan.
Hon har ätit chokladpudding tidigare, då gör vi den på hennes mjölk. Hemma gör vi allt så hon kan äta det. Problemet är när vi är någon annanstans. För henne handlar det om att i stunden då allt sker, då allt bjuds, så sitter hon utan eller med ett , för henne, sämre alternativ som hon ätit så många gånger tidigare.

Jag vill fixa det och jag vill göra det bra. Jag vill ordna så hon kan äta allt som alla andra kan äta. Men jag kan inte det. Vad jag än säger och gör, hotar och lovar så kan jag inte ta bort hennes allergi. Och den insikten gör så ont. Det gör så ont att se sorgen i hennes ögon. Det gör så ont att jag till och med gråter när jag tänker på det.

Vad jag än gör så hjälper inte det så jag får torka tårarna och bli fast besluten om att göra det jag kan för att underlätta för henne. Jag ska hitta mumsiga glassar och goda recept. Och jag ska kontakta hennes läkare för att be om en ny mjölkprovokation för att testa om det vuxit bort. Dock är jag rädd för resultatet och tiden därefter för när vi testade för några år sedan visade testerna att hon tålde mjölk. Vi fick direktiv om att hon skulle äta vanligt kost med mjölk för att några veckor senare nästan kvävas pga det. Vågar jag lita på resultatet vi får?

För hennes allergi är just så pass farlig, risk för anafylaktisk chock och kvävning. Jag har sett det tidigare. Jag har hört hennes andning bli hes och väsande. Då vet jag att halsen svullnar upp och hon håller på att kvävas.
Jag vill inte vara med om det igen. Men jag måste chansa trots risken, för hennes skull. För det finns en liten, liten chans att allergin vuxit bort. Och den lilla chansen måste vi ta ett stadigt tag om och hoppas att hon kan få fortsätta sitt liv som "vanlig", så hon kan äta det hon vill utan att riskera att dö.

Men först mitt lilla hjärta ska jag åka till affären i morgon och leta efter godare och andra alternativ på glass och annat gott till dig. Det kommer bara vara DITT och ingen annan kommer få smaka.

Hotellfrukost

Sitter på hotell i Örebro och äter hotellfrukost. Jag älskar hotellfrukost :) och den här är riktigt bra, jättebra till på köpet. Men det absolut bästa av allt är LEKRUMMET, de har ett lekrum vid frukosten. Så i stället för att kasta i oss maten för att hinna äta något innan barnen ätit klart, sitter vi här i stället och äter i lugn och ro medan barnen leker. PERFEKT!!! :)

Magen är i chock av att få en stor och ordentlig frukost jämfört med den vanliga Nutrilett shaken som jag annars äter... Men vilken lycka att äta ;)

Projekt: Lekstuga

Dotterns lekstuga har stått nästan färdigmålad och oinredd sedan förra sommaren, möbler har funnits men inte fint inställt. Brist på tid där sonen inte är med och kladdar i färgen har gjort att tiden har rullat på. Men nu är det dags att färdigställa den.
Igår målade jag klart de detaljerna som var kvar och sedan påbörjade jag det roligaste, att planera hur det ska se ut "designmässigt". Jag har i alla fall bestämt mig för att se till att det är dotterns lekstuga och inte min, och då ska det se ut därefter ;-)

Idag sydde jag gardiner och jag planerar en tur till någon loppis tillsammans med dottern där vi kanske kan hitta något roligt att ställa dit =)

Zumba, varje dag =)

Jag "Zumbar" på och har äntligen hittat motivationen att träna igen =) De 20 minuterna som passen håller på går så otroligt fort och svetten rinner. Jag har tänkt att jag ska köra två pass efter varandra men hittills har jag inte vågat göra det för att inte råka förstöra nöjet så här i början ;-) Men det kommer...

Jag gör inte alla steg rätt men vad gör det när man har roligt. Dock har jag bannlyst maken att befinna sig i samma rum när jag tränar. Han får absolut inte se mig. Jag skäms över att jag inte gått igenom stegen (alls!) så mina rörelser är allt annat än snygga. Dans-tjej som jag är så har jag höga krav på hur det ska se ut ;-)
Mina syster-ystrar ska testa på att dansa med mig någon dag och då kommer jag stå bakom dem så de inte ser mig...hahaha....

I love Zumba =)

Riktigt arg på dumma föräldrar

Vissa saker gör mig riktigt arg. Som igår, på väg för att köpa Zumba-spelet. Då hamnade vi bakom en mörk Nissan x-trail där jag till min stora fasa ser hur en liten pojke, inte mycket äldre än min son, står i bilen utan bilbälte. Vad är det för föräldrar? Jag blir vansinnig. Riskera era egna liv om det nu är så men inte era barns!!!

Nathalie, som jag är, som bryr mig om det mesta, åkte givetvis efter. Och tur nog stannade de på en bensinmack strax efter. Jag hoppade ut. Japp, i sådana här lägen HOPPAR jag faktiskt ut. Och småspringer fram till bilen där mamman, en blond, satt kvinna, 40+ år precis klivit ut och tagit ut sonen ur baksätet.
Jag frågade henne om det var så att sonen faktiskt åkte utan bilbälte och det gjorde han sa hon. Jag började genast berätta hur otroligt oansvarigt det är och ifrågasatte hur de kunde riskera sitt barns liv på det sättet. Hon försvarade sig hela tiden och frågade mig om det inte var en ursäkt att bilstolens bälten var trasiga och att de skulle bort idag. Men nej så lätt får man inte mig att vekna. Det ska betydligt mer till för att man ska åka bil utan att sina barn sitter fastspända. Så jag förklarade att då får man helt enkelt vara hemma. Och var det nu så att bilstolens bälten var trasiga och att man är sugen på att riskera sitt barns säkerhet, så  borde man väl hellre låta barnet sitta med de vanliga bältena än inga alls och ännu mindre låta barnet stå mellan stolarna fram.

Det är för mig helt obegripligt. Hon tyckte att jag var ordningspolis, duktiga flickan och att jag skulle gå tillbaka till min fina lilla familj. Jag å min sida tycker att hon är helt dum i huvudet men det sa jag inte eftersom jag alltid är saklig när jag säger till eller bråkar med någon.
Men jag sa att jag tycker att det är fruktansvärt och hur dåliga föräldrar de är som gör på detta sätt. JA, jag sa faktiskt så för det är exakt så jag tycker. Barn utan bälte i bilen är bland det dummaste man kan göra och det finns bara en ursäkt att göra så: Barnet håller på att dö och för att rädda livet på det måste man ta en bil som inte har bilstol och köra det till sjukhuset. Och det gäller bara om ambulansen är förhindrad på något sätt.

Vem för pojkens talan? Om föräldrarna medvetet riskerar hans liv, vem ska säga till då? Jag tar gärna den smällen när mamman blir arg. För kanske får det henne eller pappan och faktisk inse hur tokigt val de tidigare har gjort.
Jag är gärna "ordningspolisen", " duktiga flickan" och även tjejen med min "fina lilla familj" om det är vad man är när man helt säkert menar att barn ska ha bilbälte på sig. Bilbälte ska barn och även vuxna ha på sig, inget snack om saken, oavsett vad jag kallas för att jag håller på det.

Stackars, stackars barn. Vilka fler brister har hans föräldrar undrar man.... Sunt förnuft fattas helt klart i alla fall...

Test av Zumba Fitness

 
Nu har jag testat Zumba fitness och utöver att jag känner mig som en idiot eftersom jag försöker göra stegen trots att jag inte kan så är det riktigt roligt. Framför allt går tiden fort. Att lära mig stegen kan jag lätt fixa genom att välja just den delen av spelet där de går igenom stegen men det orkar jag inte med ;-) Så jag fortsätter se ut som en idiot ;-)

Men visst tar det, jag är svettig som tusan. Mer svettig än med Crosstrainern så jag inbillar mig att det bränner fläsket ;-)

Allt hade underlättat om man hade fått se en riktig människa i spelet istället för en ritad figur för att lättare se hur de gör stegen och vad de sysslar med över huvudtaget men visst funkar det. Tiden som sagt gick fort och det tillsammans med allt svett är väl bra betyg =)

 Svett...

Trött, glad och svettig

Dottern ville prova spelet tidigare på dagen så vi dansade tillsammans en stund

Jag sa till henne att jag tyckte att hon var duktig. Hon svarade då: "Ja, men inte du mamma"

Haha....min sötnos =)

Zumba Fitness

Nu ska jag väl få fart på fläsket. Jag som har stått och kämpat på min Crosstrainer i fyra veckor nu har tröttnat på att göra samma träning dag ut och dag in. Och har insett att något måste ändras för att jag ska hålla motivationen uppe. Jag minns att jag älskade den afrikanska dansen som jag var med på under en kompis möhippa. Dansa har jag alltid gillat. Så efter lite eftersökningar på internet så har jag bestämt mig för att testa Zumba Fitness på Wii =) Många gillar det skarp och har minskat mycket i vikt efter ha dansat med det. Det låter lovande.

Så vi åkte till Ica Maxi och köpte ett precis nyss och det ska bli så spännande =) Dottern är lika intresserad hon så hon håller på och sätter igång spelet nu medan jag skriver här =)

Jag återkommer med vad jag tycker om det =)

Fotrally 2011

Tidigare i veckan såg jag en artikel i aftonbladet om Fotrally 2011 som skulle starta kl.21.00 på torsdagen i stockholm. En tävling där man tävlar i vem som går längst utan sömn eller rast. Man går helt enkelt tills man kollapsar. När alla utom en har avbrutit tävlingen så har de sin vinnare. Det gjorde mig nyfiken men tänkte inte mer på det.

Men så igår, fredag, väcktes min nyfikenhet igen och jag googlade efter hemsidan för att få veta mer. Och där upptäckte jag både att man kunde följa tävlingen via en chatt-funktion och att de gick söder ut och skulle passera min hemstad. Då blev allt mycket mer intressant och till slut satt jag med datorn i knät och följde de tappra tävlande =)

Jag vet inte vad som gjorde mig så fängslad av dem men jag blev engagerad i deras kamp. Då de gick ett stenkast från mitt hus tog jag till och med bilen och åkte och tutade hejjande på dem ;-) Jag fick vinkningar till svar =)

I morse kastade jag mig över datorn för att se hur det hade gått, gick de fortfarande och om inte, vad blev slut-tiden. Det visade sig att vinnaren var Jonas Davidsson som vann med tiden 33 timmar och 21 minuter, ett nytt rekord till på köpet.

Bild lånad av Fotrally.se. FOTO: Anthony Bau

 

Vinnaren Jonas Davidsson i mitten, omgiven av vä: tvåan Jon Plato och hö: trean PerOla Axelsson

Jag är sjukt imponerad av er alla som gick men framför allt av er sista tre!

Är det något som lockar så kan jag berätta att nästa lopp är den 28 juni 2012 kl.21.00 i Rålambshovsparken i Stockholm. Anmäl dig redan nu : Fotrally 2012

Träningsresultat Dag: 26

Vad ledsen och nedslagen jag var då jag gick och la mig. Jag hade fått den briljanta idén att väga mig innan läggdags. Och jag har inte gått ner ett endaste gram. Så jävla less jag blir. Här har jag kämpat i 26 dagar och för vad? -Ingenting.
Visst har det varit födelsedagar x flera, midsommar odyl då jag har ätit som vanligt  men något resultat måste jag väl lyckats med för tusan.
Maken försökte peppa mig och berättade hur duktig jag är men jag lät mest som en bölig tonåring. Inte för att vara elak mot honom, absolut inte, men jag är så ledsen och arg för att jag inte lyckas få bort de här kilona som på något konstigt sätt hamnat på mig (eller konstigt och konstigt, ätit är vad jag har gjort men när blev det så mycket?) och då har jag svårt att ta till mig att jag är duktig och att det kommer börja rasa "sen".
Jag sov som en kratta.

I morse var jag fortfarande nedslagen och jag skulle sätta mig vid datorn och beklaga mig här på bloggen tänkte jag. Mycket svordomar rörde sig i mitt huvud, vilket inte hör till vanligheten.
Men jag bestämde mig för att mäta mig först. Dag 1 i min träning, den dagen då jag insåg att jag inte ser ut som jag brukar, mätte jag mig på vissa delar av kroppen för att kunna följa utvecklingen. Och det var lite roligare resultat.

Under byst: +1cm (antar att det är ökad muskelmassa i ryggen för det är inte mycket fett där inte)
Smalaste delen midjan: +/- 0cm
Tjockis valken midjan: -2cm
Tjockaste delen av studs/runt båda lår: -7cm
Lår tjockaste delen: -1cm

Så visst händer det saker =) Jag har märkt lite skillnad på mig men när vågen inte rör sig ett gram börjar man undra om jag inbillar mig. Skönt att jag har lite resultat i alla fall =) Men ändå är jag inte nöjd. Jag vet inte vad som skulle göra mig nöjd....jo det skulle vara om allt extra fett var borta nu efter den här tiden. Jag har så svårt att inse att det tar tid att minska i omfång. Haha...nu låter det som att jag är i storlek med en sumobrottare  men det handlar om jakten efter min trivselvikt. Eller egentligen handlar det om några kilon över min trivselvikt. Sedan jag fick barn är det min vanliga vikt kan vi säga. För jag orkar inte hålla min trivselvikt, det krävs mer av mig än vad jag är redo att ge så några kilo över blir perfekt ;-)

Men nu ska jag försöka plocka upp spillrorna och hitta motivationen igen genom att glädjas över att jag ändå lyckas få en skillnad på -9cm. Det kommer bli svårt men jag ska klara det...