tisdag 30 augusti 2011

Hur illa kan det bli?

Under makens semester föll allt som heter träning eller nyttigt för mig. Innan var jag duktig som tränade några gånger i veckan och även åt väldigt nyttigt hela tiden utöver fika och annat gott ibland. ;-) Okej, det var inte optimalt men det var tillräckligt för att ge resultat. Kläderna blev för stora och vågen visade mindre än på länge.
Jag tröstade mig med, eller rättare sagt ursäktade mina godispåsar med att "det är ju semester".

Semestern tog slut men det gjorde inte mitt ätande... Jag ska, imorgon! Men den där "i morgon" kommer ju aldrig. Sk-t irriterande men jag kommer inte igång. Och jag vet att jag måste börja med träningen för sedan kommer kosten ändras allt eftersom automatiskt. Börjar jag med kosten så blir jag besatt efter alla mina "förbud" som kakor, glass och godis. Så att börja med träningen är att föredra.

Jag väntar fortfarande på att börja träna men höjdheten av  moffning upplevde jag idag då jag och sonen var på Toys r us och handlade presenter till min lilla systerdotter som fyller 1 år nästa vecka. Stora tjejen har hon blivit =) Haha...ser du hur jag försöker komma bort från ämnet...haha... Jag är inte stolt över min moffning idag så jag försöker uppenbarligen glömma den. Jo, de säljer ut all sin glass till halva priset. Glass är gott så det var vi tvungna att köpa. Och är det halva priset så måste jag ju köpa två glassar till mig förstås. Det är inte glassen som är viktig utan summan man handlar för. Är glassen billigare så måste man köpa två. Haha...eller hur tänkte jag? Jag kan säga att jag inte tänkte alls, det var gottegrisen som tog över. Ångest fick jag efter jag ätit upp dem i alla fall. Hur dum får jag vara? Jag skulle inte ha någon glass och så slutade det med att jag åt två. Sjukt!

Men nu kanske, och jag säger KANSKE, så kommer jag äntligen börja träna. The botten is nådd. Moffar man två glassar på Toys r us parkering så måste The botten vara nådd ;-) Men det visar sig ikväll om Zumba-bältet dras åt kring volangerna eller om jag än en gång kan hitta någon ursäkt att äta av chokladkakan som jag så bra lagt i lådan i reserv, utifall att ;-)

Hör du hur jag är? Och vad läskigt ärlig jag är... Nu MÅSTE jag ju börja träna....eller!? ;-) 

måndag 29 augusti 2011

Tävling

I lördags var det löpning på schemat, tävlan i löpning till råga på allt. Dottern och maken skulle springa SN-löpet men maken bangade i sista stund. Jag klandrar honom inte då han faktiskt gått upp kl.05 sex dagar i rad innan så han var lite sliten. För han är inte nöjd med att bara vara med utan han måste givetvis slå sitt personliga rekord för att vara nöjd så då var det bäst att hoppa över att tävla eftersom förutsättningarna inte var de bästa ;-)

 Laddad innan tävlingen

Men älskade dottern sprang =) Så duktig hon är =) Jag ska ärligt säga att tårar av stolthet försökte sippra fram då hon sprang över mållinjen. Tur nog var det soligt så det syntes inte bakom mina solglasögon ;-)

Strax innan tävlingen

Uppvärmning

 Eric Saades låtar får fart på barnen

 Dans/uppvärmning

 Redo för startskottet

Alla barn rusar iväg, vissa i sällskap med sina föräldrar

 Sonen hejjade på sin storasyster

Och pappa också givetvis


Dottern sista biten innan mål

Dottern kämpar på de sista metrarna

Mormor och moster (och systerdotter) har hejjat och gratulerar här dottern till att hon sprungit så bra

Medalj =)

söndag 28 augusti 2011

Familjedag på Paltorps hage

Idag var det familjedag på Paltorps hage där de firade 10år. Vi hade inte varit där tidigare så vi tyckte att dagen till ära skulle passa bra.

 Kaniner att klappa

 Gosiga får 

 Man kan ta sig fram på många olika sätt...





Jag och älsklingen höll oss på marken


Otroligt duktiga fotografen Veronica Johansson, Veraphoto, ställde ut lite tavlor som hon fotograferat och så kunde man tävla om en familjefotografering. OM jag var med och tävlade ;-) Jag skulle vilja ha henne som en liten svans som dokumenterade mina barns liv för jämnan. Men det skulle nog bli lite kostsamt ;-) Nu hoppas jag istället på turen att vinna =)

Sonen hittade lastbilar till sin stora lycka

Stora hinderbanan, likaså där får man ta sig fram på olika sätt...




Mammas duktiga tjej klarade stora hinderbanan =)


Sen blev sonen så galet trött att han bara grät. Då ansåg vi oss klara och vi packade in oss i bilen hem. Bilen hann inte rulla många meter innan sonen sov ;-)

tisdag 23 augusti 2011

Hur gick första skoldagen?

Första skoldagen hade gått bra. De hade bla fått mäta träd, prova att göra eld, lärt sig vad man inte får göra i skogen och lärt sig vad man ska göra om man går vilse i skogen. Lite annat än min första skoldag ;-)



Jag och sonen stod redo utanför skolan när dottern slutade. Jag med både kamera och videokamera (förstås!). Dottern kommer ut som ett åskmoln. Min första tanke var att skoldagen hade varit hemsk. Skönt nog så hade jag fel... "Varför hämtar du mig så här tidigt?" frågade hon mig märkbart upprörd.

Hon blev dock glad så fort jag berättade att vi skulle åka och fika med en klasskamrat och hennes familj för att fira första skoldagen lite =)

 Men ett leende ville hon inte bjuda på... ;-)

 Nöjda stora tjejer

 Fikadags

 Sonen är inte mycket för fika men ett wienerbröd slank ner
Tjejerna är ju så stora att de absolut skulle sitta vid höga bordet själva ;-)

Och till tjejernas stora lycka hittade dottern 20kr så de gick själva och köpte en till tårtbit som de delade på. Kan det bli bättre? ;-) Hur stor är man inte då? ;-)

Trevligt var det! =)

måndag 22 augusti 2011

Första skoldagen

Dottern har nu börjat skolan. Vilket steg i livet :-)

Rock n roll

Vi åkte dit så vi var där en halvtimme innan start-tid i morse, för att undvika all som helst stress. Så barnen hann leka ett tag på skolgården. Sen började allvaret :-) Barnen delades in i åldersmässigt blandade, mindre grupper och sen gick de iväg :-)
Dottern var lite nervös blandat med lycka och känslan av att vara stor :-)

Dottern showar loss för sin mamma

Sonen passade på att leka med dagisets lastbilar

 Rock n roll- tjejen tar sig tid att mysa med sin mamma för en sekund

Man ser dotterns huvud framför läraren i grön jacka. Hon ser verkligen liten ut mot de äldre barnen =)


Jag har fortfarande inte fattat att hon nu går i skolan och kommer vara borta måndag till fredag alla veckor förutom lov. Hon som aldrig gått på dagis mer än 3dagar/v. En omställning bara det.

Jag och sonen är i skogen nu med tanten (hunden) och ska åka hem strax, då lägger jag ut lite bilder här i inlägget :-)


Tänk för exakt tre år sedan när hon började på dagis...
  Tiden går allt för fort... Var tog min lilla flicka vägen?

söndag 21 augusti 2011

Sommaren som försvann

Augusti närmade sig, makens semester likaså. Tänk vad mycket planer vi hade för semestern. Och som vi hade längtat.
Augusti kom, makens semester även den men något som kom också totalt oväntat var hösten. Det kändes i luften. Den där kalla brisen. Så blev det med alla planer som förstås var väderberoende...

Nu ska jag inte vara sån för vi har ju varit i Italien och fått sol och värme där så det är inte synd om oss. Vi har även tillbringat dagar i solen här hemma i Sverige under sommaren som alla andra. men ändå väntade jag. Sommar är det när maken har semester. Vad tokigt det blir när det istället är hösten som kom. Då missade man sommaren.

Men för att trotsa hösten åkte vi och badade en sen eftermiddag. Alla badade och hoppade från bryggan(eller?).
Fast inte jag då förstås, jag minns inte nu vad min ursäkt till att slippa var  men jag badade i alla fall inte;-)
Sonen hoppade inte i han heller då förstås. Han var nöjd över att jag höll han i händerna och doppade hans små tår i vattnet.
Maken hoppade i. Efter tjat och hot om våld, ja det vill säga ikastning. Han höll på att frysa ihjäl. Till hans stora fasa var han tvungen att vara kvar i vattnet så länge som dottern badade eftersom det var djupt vatten. Så han stod stelfrusen på en sten i vattnet vid stegen och önskade att varje hopp dottern gjorde skulle vara hennes sista. Dottern däremot hoppade, badade och simmade i vattnet som en fisk. Men till slut fick det även räcka för henne också med det kalla vattnet...till makens stora lycka ;-)
Så vår trotsning av hösten blev inte riktigt som vi (läs. jag) hade tänkt men det blev ju bra ändå....för mig som stod torr på land ;-)

Nu är hösten här. Vinterkläder ska provas för att se om nya ska inhandlas, vilket de säkert ska. Och vips så står jag där skottande snö och fortfarande frågar mig var sommaren tog vägen.

Nej tusan det här känns inte bra. Jag måste nog börja planera nästa års Italien-resa. För att kunna överleva till nästa sommar.

Pirr i magen

En stund efter jag vaknade i morse märker jag hur det pirrar i magen. Vid en närmare eftertanke kom jag på vad det berodde på... Dottern har sin första skoldag i morgon bitti =) =) =)

Som maken sa, "Undra vem av er två som är pirrigast, du eller dottern?"  Det svaret vet jag. -Helt klart är det jag! ;-)

Min lilla, stora tjej ska börja skolan. Inne i stan. Utan inhägnat staket. Ingen fara för att hon skulle gå iväg utanför skolgränsen men det handlar om känslan. Ett staket ger större trygghet per automatik tror jag, eller så gäller det bara mig...haha...kan vara så ;-)

Som hon har längtat och nu är det äntligen dags =) Första skoldagen gör den här skolan alltid något speciellt för att anknyta till temat som de ska arbeta kring under året. Det kan tex vara en utflykt till ett särskilt museum med hela skolan. Sommarläxan, som väcker nyfikenheten om vad som ska hända, var en barkbåt med information om att de ska ta med den och ett pressat löv till skolan första dagen. Jag tror jag har funderat mest över vad de ska göra...haha... Spännande, i morgon visar det sig vad de ska hitta på... Och till dess pirrar det i magarna i Vita huset i backen  =)

onsdag 17 augusti 2011

Lummigt

Jag och sonen gick på promenad med hunden inne runt stadskärnan i morse. Solen sken och det var alldeles underbart. Vi gick och tittade in i gamla ordentligt uppvuxna trädgårdar, jag fullkomligt ÄLSKAR dem. STORA fruktträd, lummigt och fantastiskt. Så vill jag ha det men det fungerar inte. Nytt hus betyder ny eller från början  obefintlig trädgård (läs leråker). Och gammal trädgård betyder gammalt hus. Men jag vill inte ha ett gammalt hus... Haha...ja du hör hur jag har det. Jag har insett att man aldrig kan få allt ;-) Och då är det bättre med ett nytt hus med en ny trädgård som växer och blir större, än en gammal trädgård med ett hus som bara blir äldre och äldre ;-) För mig alltså =)


Sugen på förändring

När jag hämtade dottern från fritids idag såg jag en mäklarskylt pekad mot ett gammalt slitet hus. Nyfikenheten satt kvar så när jag kom hem kastade jag mig över hemnet.se för att kika på bilderna.
Det är ett bra område, ett riktigt bra till och med, och trots att vi har ett nybyggt hus i ett barntätt område så började planerna skena iväg. Hur skulle jag göra? Vad skulle jag förändra?

Maken verkade nästan mer intresserad än mig så jag trodde ett tag att det Vita huset i backen skulle säljas till fördel för ett gammalt gult hus i en annan backe ;-) Men tur nog är jag realist och renovering av hus tar mer energi än vad man tror. Därför har vi aktat oss för sådana projekt. Vi vill inte riskera vår relation för ett hus.
För det är så jag ser på det. JAG kan inte tänka mig att en stor renovering inte sliter på förhållandet. Så jag håller oss på jorden. Maken däremot ser allt i rosenskimrande ljus så jag kämpar hårt att hålla honom nere på jorden ;-)

Vi kikade på ett annat hus i samma område för många år sedan, långt innan vi bestämde att vi skulle bygga nytt. Men efter vi sett planlösningen med massvis med smårum och allt jobb så struntade vi i det. Och det är jag glad över. För nu har vi nytt, fräscht och precis som vi vill ha det. Perfekt!

Men ändå drömmer jag mig bort. Jag ska sätta in stora fönster med spröjs i gammal stil i burspråket och jag har så många planer. Och det är helt okej så länge det stannar vid fantasier  =)


Här är huset jag håller på och renoverar i huvudet : Gammalt hus  Det är inte mitt drömmars hus och inte heller tycker jag att det är särskilt fint men renovera det skulle jag vilja göra, i huvudet. Läget vore kanon =)

tisdag 16 augusti 2011

Leksaksturné och försvinnande på Ikea

Med dotterns födelsedag stundande åkte vi iväg till Linköping och Norrköping på leksaksaffär-turné. Fem stycken leksaksaffärer och ett Ikea varuhus plöjdes igenom och vi fick med oss mycket hem. Dock blev vi alla helt slut efteråt men det var det värt =)

Nu måste jag be mina systrar sluta läsa om vi inte har pratat sedan vi var iväg. Jag fick nämligen skäll sist jag skrev något på bloggen som jag inte förvarnat dem om...då jag och sonen blev förföljda i Rimini.. Så sluta läs, systrar, DU kan dock fortsätta... =)

Inne på Ikea Linköping hände något som fortfarande ger mig kalla kårar... Sonen försvann!!!
Jag stannade upp för en sekund för att peka ut ett skåp som jag ville att maken skulle titta på medan jag avlöste makens punktmarkering av sonen. Sonen är vild, snabb och oblyg. Inga bra kombinationer när man är inne på ett stort varuhus och man har som tanke att titta på saker och kanske handla något om jag och maken hinner bestämma något medan han svischar förbi mig i sin jakt på sonen.

Jag pekade på skåpet, vänder mig om mot sonen, som försvunnit. Jag gick fortare och fortare och till slut småsprang jag väsande mer eller mindre irriterande ord mot de som stod i vägen. Oron gjorde sig väl synlig. Dottern hade hakat på mig så vi sprang i gångarna fram. När vi kommit så långt att sonen inte borde kommit längre sprang vi tillbaka. Jag frågade personalen och visst hade de sett honom. Men inte var han tog vägen sedan. De tog sonens försvinnande allvarligt från första stund. Vi skulle leta fort i närheten av där han försvann och hittade vi inte honom då skulle de stänga alla utgångar för att hålla honom inne på varuhuset. Killarnas säkerhet och engagemang gjorde mig både lite förvånad och riktigt glad. Vi sprang runt och letade. Killarna informerade övriga personalen och alla letade. En kort stund senare ringde min mobil. Maken. Han hade hittat sonen. Puuhh... Han hade varit i närheten hela tiden. Han hade hittat ett uppbyggt rum (som alla Ikea varuhus har) och inne i det rummet fanns ytterligare ett rum, ett barnrum. DÄR var han.

Vilken lättnad. Och vilken enorm tacksamhet jag känner mot de unga killarna som tog försvinnandet på fullaste allvar och styrde upp letandet så bra. Jag sprang och tackade dem flera gånger och jag har tänkt att maila till varuhus-chefen och delge min stora glädje över de här killarna =)

Så jag åldrades väl 5 år på den stunden sonen var borta... Vilken pärs. Behöver jag säga att vi inte lät sonen gå en sekund till efter han hittades ;-)

torsdag 11 augusti 2011

NOVA STAR höstkollektion AW11

Förstår du hur lyrisk jag är? Nova Star AW 11 är här!!! =) =) =)

Pirr i magen. Ett barn på julafton, det är jag nu. Ja, nu och alla andra gånger Nova Star släpper en ny kollektion =) Jag har längtat i det tysta. Funderat att snart borde den släppas men jag har inte velat tänka mer på det för att slippa längta ;-)

Jag kikade lite snabbt redan igår på Babyshop.se och det är mycket jag gillar =) Fram med stora plånboken.....till makens fasa ;-) Fast jag vet att han är (nästan) lika såld på Nova Star som jag så det är lugnt =) Visa saker får kosta ;-)

tisdag 2 augusti 2011

Sexgalning i biblioteket

Som jag berättade tidigare var vi på biblioteket i förmiddags för att låna böcker till barnen. Men när vi ändå var där passade jag på att låna till mig också. Jag hade sedan innan bestämt mig för Ann Söderlunds nya bok och Mia Skäringers senaste. Lättsamma vardagsskildringar passar mig perfekt :-) Inga konstigheter. Tills jag ska söka efter dem i datorn på biblioteket...

Där står jag i tysta biblioteket med flera människor kring mig. Datorn står så lämpligt placerad så att alla som går förbi ser skärmen jag skriver på bra, riktigt bra till och med.
När jag ska söka efter en bok söker jag på det ordet i titeln som är mest utmärkande för att få så få fel träffar som möjligt. Det är då, när jag börjar skriva som en liten oro infinner sig i magen. Halvvägs in i ordet fattar jag varför...

K N U L...tänk om någon se vad jag skriver...L A. En träff, perfekt. Fan någon kommer,"rensa".

Nästa

D Y N G K Å T

En träff igen, kanon. Tusan vad folk det ska springa här då...och vilken hylla stod den första boken? Bara att söka igen ;-)

Ingen fara på taket över det men vad tror folk som ser vad jag söker på för ord? Att jag söker just Ann Söderlunds bok "Men vi knullar ju ändå inte" och Mia Skäringers "Dyngkåt och hur helig som helst"? Säkert INTE... ;-) Eller att jag söker vad som helst bara det innehåller knullar och dyngkåt...hahaha..kanske.... ;-)

För en sekund kände jag mig lite pryd men kunde snabbt konstatera att det var den stela biblioteksmiljön det berodde på ;-)

Nöjd gick jag med Ann Söderlunds bok i handen därifrån. Den andra var utlånad  =)

Flicka eller pojke i böckernas värld

Idag var jag och barnen på stadens bibliotek. Dottern har lärt sig att läsa så vi var på jakt efter "börja läsa" böcker. Lustigt nog ville bibliotekarien veta om det var till en flicka eller pojke. Jag kan väl inte riktigt se orsaken till varför man måste veta kön för att ta fram några böcker. Men efter jag sagt att det var till en tjej så plockade hon enbart fram hästböcker. Hästböcker till dottern som inte bryr sig alls om hästar ;-)
Jag känner att hon borde frågat efter dotterns intressen istället för kön faktiskt. Hästböckerna hade ärligt talat passat sonen bättre om han nu hade kunnat läsa :-)
Vi valde att välja böcker själva faktiskt och det blev inga hästböcker trots att dottern är en flicka ;-)

Så nu har dottern läst böcker sedan hon satte sig i bilen utanför biblioteket. Hon är otroligt duktig och jag är galet stolt över att hon kan läsa, inte ens 6 år gammal :-)

När hon sitter och läser klappar jag händerna och gör små glädjerop för att jag blir så glad men då skäller hon på mig fast jag ser lyckan glänsa i hennes små ögon :-)

Hon å sin sida blir arg när hon måste stanna upp på något svårt ord så det gäller att vara där och peppa henne vid de stunderna.

måndag 1 augusti 2011

Bullret lägger sig sakta men säkert

Långsint. Ja det är jag verkligen, precis som min kära mamma ;-) Men jag kan meddela att bullret nu börjar lägga sig.
Det har inte handlat om blixt och buller som omgivningen märker av utan det sker en konflikt där vi säger vad vi tycker och sedan sker allt inombords. Jag kör på att tiga/ignorera tills det lägger sig. Och maken kör på att avvakta tills det lägger sig. Hahaha....vilket är tur för det passar ju ypperligt tillsammans. Sedan pratar vi igenom allt igen och löser allt =)

Så nu har det börjat lägga sig men lite sur är jag nog om jag tänker efter och känner efter riktigt noga ;-) Haha...skojar bara ;-) Vi har pratat om det här och lagt det bakom oss. Alla kan reagera tokigt ibland..