Macadamia Natural Oil

Jag använder alltid hårinpackning från frisören och jag är nöjd med den jag använder. Men för flera månader sedan, när jag precis köpt en ny av min vanliga hårinpackning, skrevs det överallt om den otroliga Macadamia Natural Oil Deep Repair Masque.
Den lovordades och mängder av människor i blogg efter blogg  intygade att den kan få svintohår att bli som silke.
Jag blev givetvis nyfiken men ville använda upp den jag precis köpt först.

Nu börjar min dock ta slut och jag tänker köpa Macadamia Natural Oil för att se om jag blir lika imponerad som alla andra. Det ska bli spännande =)

Jag återkommer när jag har egna erfarenheter och åsikter om den.

Förändra IKEA möbler

Jag hittade en rolig sida på internet där människor från hela världen lägger upp bilder och beskrivning på hur de har förändrat IKEA möbler. Ofta till något helt annat än vad IKEA hade för tanke med möblerna.

Jag tycker att det är roligt att få inspiration på sådant =) Kika du också på www.ikeahackers.net/

Restips till min vän, och till andra förstås ;-)

En vän har frågat om restips och då särskilt Paris och Disneyland så jag tänkte skriva lite kortfattat om det här.

Disneyland - Paris

Vi reste med Ryan Air från Skavsta flygplats till Vatry airport. Vi brukar välja resmål efter Skavstas utbud då vi tycker att det är skönt att ha nära till flygplatsen, till och med underbart skulle jag kalla det. Till Paris och Disneyland skulle jag dock överväga att flyga till Beauvais-flygplatsen istället, det skiljer ca 30 minuter i restid med bussen. Man kan ju jämföra resdagar och priserna och så kan man se vad som passar bäst.

Vi flög som sagt till lilla, lilla flygplatsen Vatry och därifrån går det bussar som är anpassade till flygens ankomst och avgång. Bussbiljetter köper man på internet i förväg VISUAL och den tar 2 timmar till Disneyland området där de stannar till vid tre olika hotell. Om man väljer att åka till Paris med bussen så tar det 3 timmar dit.
När jag tänker efter så är det väldigt smidigt att åka till Vatry ändå, om man inte blir åksjuk vill säga och det blir ju jag så det är därför jag ser 30minuters skillnad i bussen som en enorm vinst ;-)

Vi gick av på första stoppet och vårt hotell låg bredvid hotellet där bussen stannade så efter 3 minuters promenad var vi framme.

Hotel Explorer Disneyland

Bild lånad från www.explorershotels.com

Vi valde just detta hotell av tre anledningar...

1. Poolen med Sjörövarskeppet
2. Leklandet
3. Gratisbussarna till Disneyland (var 15:e minut)

Och vi är otroligt nöjda =) Åker man med barn så är detta hotell perfekt!

Hotellrummen var välskötta och hade normalstandard skulle jag väl säga...

Man ser inte så mycket på våra bilder men kika på deras hemsida så får du en bättre uppfattning. Det var i alla fall fyra enkelsängar som var ihopsatta till två dubbelsängar där barnen sov i ena och jag och maken i andra. Sedan finns givetvis flera olika sorters rum efter behov.

När man checkar in på hotellet får man välja vilken tid man vill äta frukost och så får man en biljett som säger vilken tid man avtalat. Hotellet är nämligen STORT med många gäster men det var ingenting som vi märkte av nämnvärt utöver att det var många barn på hotellet. Frukosten blev lite av en lunchbespisning men inte heller det led vi av  =) Man skulle kunna tro att vi skulle hatat hotellet eftersom vi i vanliga fall väljer mindre hotell som är mer intima men alla fördelar överväger utan tvekan och så var denna resa en sådan resa vi gjorde för barnens skull. Om det bara var jag och maken vet jag inte om vi hade varit lika nöjda...haha... Det är ett hotell för barnen och det prioriterade vi =)

Kika på mer bilder på hotellets hemsida eller på Hotel.com =)

Hotellet ligger inte direkt vid Disneyland utan lite i ena utkanten vilket fungerade bra med de rosa gratis bussarna som går var 15:e minut. Man är då vid Disneyland efter ca 5 minuters bussfärd. Vid busstationen där bussarna stannar ligger även tågstationen till Paris. Så vi använde oss av gratisbussarna även när vi skulle uppleva Paris.

Det kombinerade tåget/tunnelbanan  in till Paris gick var 20:e minut och det var enkelt att ta sig dit. Vi var allmänt förvirrade när vi befann oss på de underjordiska stationerna i Paris men vi lyckades hitta rätt...haha...Om ni ska dit kan vi ge lite tips på vägen...haha.. Men som sagt allt gick bra och vi tog oss dit vi skulle utan att gå vilse =)

Paris är en härlig stad att uppleva men både jag och maken känner att efter vår resa dit så är vi nöjda och vi kommer inte återvända som det känns idag. Men ändå är vi glada att åkte dit. En gång i Paris blir bra för oss =)
Vi hade i förväg bestämt oss för vilka sevärdheter vi ville se och jag tror att det är bra att göra så för det är långa avstånd och det kan underlätta att kanske ta platserna i avståndsmässigt avstånd. Vi hade inte riktigt någon plan hur vi skulle ta oss mellan platserna utan vi chansade att vi kunde gå och när dottern inte skulle orka mer så skulle vi lösa det på plats. Det slutade med att vi gick hela vägen och dottern gick otroligt nog 1,5 mil den dagen. GALET!!! Haha...på slutet gnällde jag mer än hon...haha...

Eiffeltornet är ett måste i Paris. Jag ångrar lite idag att vi inte åkte upp. Jag är rädd för höjder så jag hade planerat att stanna på jorden medan tanken var att dottern och maken åtminstone skulle åka upp. Dock ändrade hon sig väl på plats och väl där och då så var jag nöjd att slippa köerna, för det är LÅNGA köer.

Men som sagt nu ångrar jag mig och skulle åkt upp med hela familjen (höjdrädsla eller ej) om jag hade varit där idag.  Eiffeltornet upplevs bäst en bit ifrån men det är maffigt att stå under och uppleva hur stor den är, för den är mycket större än vad vi trodde faktiskt.

Paris har mycket, mycket biltrafik och vi märkte faktiskt av den mer här än i New York. Men staden är mycket vacker och det är mysigt att gå längs floden Seine som rinner genom Paris.

Disneyland

Entrén

Och så har vi Disneyland kvar. Vilket paradis. Både jag och maken var precis lika nöjda med Disneyland  som barnen. Innan var jag fokuserad på karusellerna men väl där märkte jag att det hela handlar om helhetsupplevelsen. När vi åkte därifrån slog det mig att barnen enbart åkt tre karuseller på hela dagen. Och det berodde på att köerna till dem är otroligt långa men också för att ingen hade behov av fler. 

Med små barn väljer man med omsorg i vilka köer man ska stå. En riktigt bra sak är att det står vid varje karusell hur lång tid man behöver stå i kö innan man nått sitt mål så att säga. Vi var där i oktober och de flesta köer låg på ca 1 timme. Det fanns de som var kortare (de åkte vi) och de som var längre. Och man kan tro att det är dåligt att man inte åkt så mycket men det är det INTE. Det är så fantastiskt där med de sanslöst välbyggda byggnaderna och kulisserna och alla figurer som går runt i parken. Det finns något att titta på hela tiden...en show åt vänster, figurer åt höger och dansare rakt fram.

Om Disneyland kan jag bara säga en sak och då talar jag för hela familjen.....ÅK ÅK ÅK!!!!! =) 

Disneyland är uppdelad i fyra "världar" som man kan gå i mellan som man vill ..

* Fantacyland med prinsessorna, Dumbo och Alice i Underlandet för exempel.

* Frontierland som är som gamla "guldvaskar USA" med en stor ångbåt (!?) som åker runt på sjön där man kan åka med.

* Discoveryland med Buzz Lightyear, Star Wars, Amerikanska bilar och allmänt rymdtema och action.

* Adventureland med Pirate of the Carribean, Kapten krok och Indiana Jones.

Det är helt underbart att bara gå runt och titta på allt =) Affärer med galet stort sortiment av allt med Disney-figurer finns också överallt. Även här tyckte jag att det var roligt att gå...haha... Visst får man betala för sakerna men ändå trodde jag att det skulle vara mycket dyrare. Skäligt skulle jag kalla de priserna. Priserna på maten skulle jag kalla ett rån. Och man får inte ta med sig mat in i parken så det är enbart att betala, äta och se glad ut ;-) Men inte ska man låta det förstöra upplevelsen inte, så farligt är det inte och man blir ju mätt ;-)

Jag och min familj rekommenderar varmt att åka dit!

Fått veta mina betyg...

Idag har det inte hänt speciellt mycket. Städat och pluggat...haha...roligare än så har det inte varit ;-)


Jag har ju glömt att berätta att jag fått besked på två av kurserna som jag läste under hösten....*trum-trum-trum*

*Unga sex & internet - Umeå Universitet-
Kursbetyg: VÄL GODKÄND (av max: väl godkänd)

*Stöd till närstående - Blekinge tekniska högskola-
Kursbetyg: GODKÄND (av max: godkänd)

Så hittills är jag mycket nöjd =) Bara socialpsykologin kvar...

Så när jag säger att jag pluggar nu för tiden så läser jag "Kvinnofridskunskap" på Örebro Universitet och "Våld i nära relationer" på Mittuniversitetet. Båda på distans. Jag ska dock till Mittuniversitetet i slutet av terminen och presentera min examinationsuppgift och opponera på någon annans.

I april börjar även kursen "Socialt arbete med ungdomar" på Högskolan i Gävle. På distans även den...haha...och tur är väl det ;-)

Jag ÄLSKAR att plugga, det är så mycket roligare än vad jag trodde till och med. Och i och med att jag läser på distans så väljer jag själv vilka tider jag ska plugga och har därmed mer tid med barnen och min familj än om jag hade jobbat. Kanon! =)

Besök hos kiropraktorn

Jag har haft ont i min axel i två månader och jag har intalat mig att det skulle bli bättre men det blev det aldrig. Vissa dagar vill jag bara gråta av smärtan då jag gör så enkla saker som äter mat eller enbart har vinterjackan på mig.
Jag bestämde mig för att försöka få tid hos kiropraktorn Björn Nilsson som är mycket eftertraktad i Nyköping. Och döm om min förvåning så fick jag en tid veckan efter, dvs idag.

Han berättade att jag har en inflammation i en del av axeln och det övriga onda är en snedbelastning till följd av smärtan från inflammationen. Jag fick råd om inflammationen, övningar att göra och sedan masserade han mig och knäckte mig till rätta igen. Och vad det knakade... Jag skrek rätt ut i skräckblandad förtjusning när han knäckte nacken. Det gjorde absolut inte ont men jag blev förvånad av det massiva knaket...haha...
Vi hoppas och tror att det ger med sig, han trodde att det kanske skulle räcka med detta besök, och om inte så skulle jag höra av mig.

Jag är riktigt nöjd och jag förstår varför han är så omtyckt =) Efter besöket har jag varit supertrött, man blir mer påverkad än vad man tror att bli knäckt både hit och dit ;-)

Eftermiddag i pulkabacken med hela familjen

Idag var maken ledig så dottern gick hem direkt efter skolan, jag tog paus i pluggandet och vi gav oss ut i snön. Dottern valde backen som är närmast mitt barndomshem, så det var riktigt nostalgi att åka i backarna som jag själv gjorde när jag var liten. Dock var jag till en början både orolig och rädd för att kasta mig och barnen ner för backen. Maken får klara sig själv ;-) Till saken hör att backen är en liten plutt-backe så sonen åkte i slutet Snowracer själv ner, så det var jag som var fjantig i början -jag erkänner det ;-)

 Dottern i sina nya fantastiska ytterkläder

 Sonen i sin nya overall

Snyggt,

jag gillar detaljen med märket på luvan

 Vi åkte tefat

Pulka

 Busade i snön

 Maken åker Snowracer och siktar på att få tillräcklig hög fart för att åka över vägen. Han tog sig över, åkte ner för nästa backe och ramlade baklänges i en bakåtkullerbytta...haha...

Jag skrattade så mycket åt maken att jag ramlade ordentligt och gjorde illa både rumpan och handleden ;-)

 Trött dotter i snön

Trött, och snöätande, son i snön

Trötta och dags att åka hem. Alla var jättenöjda! =)

Ett extra P.s: jag verkligen älskar barnens nya ytterkläder. Jag lovar att det går inte att bli mer nöjd än vad både jag och maken är. Riktig kvalité!!! ÄLSKAR dem!!! =)

Dagisstart

Idag har vi fått besked om att sonen ska börja på dagis (jag vet att det heter förskola) i april. Vi fick det dagiset som vi har som absoluta favorit och tur var det då vi inte vill ha något annat =)
Jag har tidigare skrivit om att jag och maken hade bestämt oss för att sonen skulle börja dagis i augusti istället eftersom det är väldigt svårt att få plats mitt i terminen på det här dagiset.
Vi bestämde oss dock för att chansa både för sonens skull som kommer få jätteroligt på dagis med nya kompisar och även för min skull som ska plugga 125% på universitet halva terminen. Det blir perfekt!

Både jag och maken känner att sonen är redo för att börja dagis nu, för ett halvår sedan var han det absolut inte. Och det känns skönt. Vi tar allt i den takt som våra barn behöver. Han kommer nu börja vid exakt samma ålder som dottern gjorde när hon började och det var perfekt för oss.


Så vad gör jag nu när vi fått detta besked? -Shoppar förstås =) Och....-sluta läsa nu älsklingen-....intalar min kära make att vi måste köpa massvis med nya kläder =) Kanske lite väl mycket än vad som egentligen behövs ;-) Sonen HAR ju faktiskt kläder och är väldigt välklädd. -Absolut inte läsa älskling-...så egentligen behövs enbart ett till par gummistövlar köpas ;-) Säg inget till min make bara ;-) -Nu kan du läsa igen- =)

Kalashelg

I helgen har vi mestadels varit hemma. Sonen har fått vattkoppor (igen!? trots att man enbart får det en gång!!!) så honom har vi hållit isolerad.
Dottern däremot har haft en riktig kalashelg, till hennes stora lycka. Först var det kalas hos hennes tidigare dagiskompis och nästan granne på lördagen vilket innebar en återförening med många av hennes gamla dagiskompisar. Det tyckte hon var roligt. Söndagen var det kalas för en klasskompis på leklandet i vår stad. Även det var en hit =) Nu håller hon på och skriver gästlistan till hennes eget kalas som är i augusti. Det gäller att vara ute i god tid tydligen ;-) Inbjudan skickas dock inte på länge....haha...


Jag själv har ångest för att jag varken tränade i dag eller igår. Men det värsta är att jag är galet sugen på godis, glass och choklad. Jag kämpar inombords just nu ska jag säga...
Jag vet att jag FÖRST måste komma igång ordentligt med träningen för då kommer den nyttiga kosten automatiskt. Eller rättare sagt så äter jag alltid nyttig mat men kombinerar den med lite choklad då och då ;-) Om jag försöker rätta till kosten samtidigt så blir jag besatt av att vilja äta mumsiga, onyttiga saker. Där är jag nu. Jag vill inte tillåta mig att äta onyttigt trots att jag vet att det bästa för mig är att äta den där chokladbiten nu och så är det bra sen. Att jag koncentrerar mig på att träna extra hårt och komma in ordentligt i träningen igen istället för att kämpa mot chokladbiten. Har träningen kommit igång ordentligt så släpper suget på onyttiga saker. Det låter konstigt men för mig fungerar det bäst. Jag får bäst resultat så och kommer lättare in i bättre vanor =)

Nu lockar maken mig med ett kilo apelsiner. Vi börjar där och hoppas att det tar bort mitt sug efter choklad. Dags att gå och äta apelsiner =)

Hoppas du har haft en bra helg!

Disneyland och Paris Del 1 -Dramatisk start

I oktober blev det en resa till Frankrike, Paris och Disneyland.

Som vanligt roade sig barnen på flyget med att titta på dvd...

  och äta godis ;-)

Maken lät timmarna flyga iväg genom att precis som vanligt...

...sova

Sonen tyckte att det var roligt att titta på pappa som sov =)

Man måste vara tyst ;-)

Vi landade på Vatry airport som Ryanair kallar för "Vatry Disneyland". Det kan inte vara mer fel och längre bort från Disneyland kan man nog inte komma. Flygplatsen ligger mitt i ödemarken. Vi åkte buss i allt för många timmar enligt mig som blev åksjuk efter 20 min (rättare sagt 2 timmar till Disneyland och 3 timmar till Paris). Och hela tiden hoppades jag att vi skulle vara framme. Till slut var vi ÄNTLIGEN framme på hotellet som låg ett stenkast från Disneyland. Klockan var 16.00 och vi bestämde oss för att vila i 10 min innan vi skulle ta gratisbussarna till Disneylandområdet för att äta och lokalisera var allt låg och såg ut. 10 min var vad jag behövde för att återhämta mig från åksjukan samt gå igenom information om hotellet som låg på rummet.

5 min efter vi anlänt hör jag hur sonen skriker till i sängen bredvid mig. Jag tänkte att maken fick ta honom för jag mådde fortfarande alldeles för illa. Till nästa andetag sonen tog och jag hörde att det var allvar. Jag hoppar upp och får honom i min famn av maken medan jag hör dottern säga att det är blod på sängen. Sonen gråter, skriker och tar sig för huvudet. Jag stryker min hand över det onda och tar sedan bort handen för att titta på huvudet och blåsa. Då ser jag hur det rinner ut blod från bakhuvudet. Det rinner blod överallt och jag halvskriker stressat till maken att hämta handdukar. Handduken gör så vi lyckas stoppa upp blodbadet som det då kändes som när det var blod överallt.

Tröjan var det stället där det hamnade MINST blod...

 När sonen lugnat ner sig försöker jag titta hur såret ser ut och om läkarvård behövs. Jag konstaterar att det behövs sys. Lämpligt nog hade jag precis innan läst att man kunde få en privatläkare till hotellet och det kändes rimligt även om kostnaden var hög. Det slog mig dock att det inte var säkert att läkaren skulle sy på plats så vi gick till receptionen för att fråga dem.

Personalen tittade på sonen, sonens huvud och handduken som var täckt med blod. De ringde ambulansen istället och hänvisade oss till vårt rum.

Några minuter senare kom en i personalen med ambulanspersonalen som var tre i antalet. Ingen av dem kunde engelska så snällt nog stannade hotellpersonalen kvar och tolkade. De undersökte honom och konstaterade att han  behövde följa med ambulansen till akuten.

Jag rafsade ihop det jag trodde kunde komma till användning och tog sonen i famnen och följde med dem ut till ambulansen. Maken och dottern stannade kvar och de lovade att hitta på något roligt för dotterns skull.

Jag fick sätta mig på båren i ambulansen med sonen i famnen. Jag åkte baklänges. Något som är en omöjlighet för någon med åksjuka... Och jag som redan var åksjuk... Det var ingen rolig resa och jag höll krampaktigt tag i det lilla handtaget på båren för att inte ramla ur i de värsta svängarna, ambulansen kastades fram och tillbaka och jag likaså samtidigt som sirenerna vrålade. Jag gjorde mitt yttersta för att inte kräkas och strax innan vi anlände på akuten lyckades jag få ambulanskillen, genom att göra gester som låtsaskräkas, att förstå att jag akut behövde en kräkspåse. Jag lyckades hålla mig ifrån att kräkas men det var på håret...

När vi kom fram tackade jag ambulanskillarna som skrev in sonen och åkte vidare. Strax därpå kom en sköterska och visade oss in på ett rum och läkaren kom därefter. Äntligen en människa som kunde engelska igen. Inte mycket, men ändå.

Läkaren undersökte sonen och berättade att han behövdes sys och att de brukar ge en gas som han skulle andas för att bieffekten utöver att man somnade var att den tog bort smärta. Det var vad hon lyckades förmedla på engelska sedan om det var vad hon ville säga vet jag inte ;-) Han somnade inte och han ick smärtstillande sprutor i såret så jag vet inte ;-)

En sköterska satte på honom en mask som han fick gasen igenom och skruvade på. Jag vill poängtera att jag vid det här tillfället var orolig för sonen, var orolig för att språksvårigheterna skulle ställa till det och inte hade en aning om vad det var för gas...

Sonen var otroligt duktig och andades in gasen. Så började han rycka till med hela kroppen. Och igen. Kroppen ryckte gång på gång och frambringade ett konstigt ljud. Jag stelnade till och bara tittade förskräckt på sonen i min famn. Jag blev livrädd. Han tål inte gasen, tänkte jag och tittade snabbt på läkaren och sköterskan som även de tittade noga på sonen. "Tänk om han dör av gasen..." tänkte jag. Då upptäcker jag att det är sonen som är på sitt roliga och lustiga humör och skojar med oss. Vilken lättnad men vilken busunge jag har... Känslor av lättnad och en viss irritation över att sonen skrämt livet ur mig rörde runt i min kropp medan läkaren sydde ihop sonen.

Direktiv fick vi och stäng order om att han absolut inte fick bada i poolen på hotellet. Vi som valt hotellet enbart för att barnen skulle ha superroligt i poolen.... Stackars son =(

När vi skulle gå frågade jag efter var jag skulle betala och tänkte att det inte skulle bli billigt. Men jag behövde inte betala något, de sköter väl det direkt med Sverige. Kanon! Jag har dock tänkt i efterhand  på hur de lyckades göra det för på grund av att de inte kunde engelska och jag inte kunde franska så upptäckte jag efteråt att sonens personnummer blivit galet fel... De borde kanske lära sig engelska ;-)

Jag som inte hade en aning om var vi var eller var vårt hotell låg frågade var jag kunde få tag på en taxi. Personalen sa åt mig att gå till entrén som jag inte heller visste var den var eftersom vi kom genom ambulansintaget. Då berättade en annan i personalen att vi kom från "Disneyhotell" så de lovade att sköta så att någon skulle hämta oss. Vilken service =) Jag satt tacksam i väntrummet och var superglad över att allt gått så fort med all vård och att de skulle ordna så att vi blev hämtade. Tacka vet jag Disneyhotell =)

Men....nu kunde inte detta bara vara så smidigt och bra. Genom missförstånd mellan sjukhuspersonalen, hotellpersonalen och taxichauffören så blev det en riktig soppa där det slutade med att vi blev hämtade kl.21.00. Men med hela tiden löftet att de var på väg... 

Strax innan allt löste sig höll jag på att bryta ihop, jag satt fortfarande i väntrummet, nu med sonen sovande i famnen samtidigt som en pojke började kräkas över golvet där vi satt. Vi hade suttit där i många timmar utan att äta och hela tiden väntandes att taxichauffören skulle komma. Men men...vi kom som sagt tillbaka till hotellet efter en bilfärd som jag inte alls kunde få ihop med vägen som ambulansen tog så jag vid några tillfällen undrade jag om han skulle mörda oss. Haha...det skulle han inte utan tog helt enkelt enbart en annan väg. Tänk vad man kan få till det när man är trött, utmattad och hungrig samtidigt som det är mörkt ute ;-)

På hotellet möttes vi av maken och dottern som hade gått ut i receptionen när de hörde att vi var på väg. Vi åt pizza på hotellrummet och somnade sedan totalt utmattade. Städerskan hade städat bort allt blod och bytt kuddar, täcke och handdukar medan vi var borta. Skönt!

Det var vår första dag i Disneyland Paris....

I utkanten av Tropea ligger vårt paradis

Här hittade vi vårt paradis, i utkanten av Tropea i Kalabrien, Italien. Här kan jag verkligen slappna av och inte göra någonting förutom att umgås med min underbara familj =)

Hotellet ligger direkt på stranden med ett brant berg bakom sig som enda väg till och från hotellet, täckningen på mobilen är obefintlig och jag älskar det. Vi bodde i en tvårumslägenhet med underbar havsutsikt. Känslan av att inte komma därifrån (vilket vi självklart hade kunnat om vi hade önskat men lite svårare än ett hotell centralt) gav mig otippat nog ett inre lugn och jag tog dagarna som de kom. Det fanns inga "störningsmoment" som lockade mig att springa på stan eller se sevärdheter. Hotellpersonalen var gudomligt vänliga och körde oss uppför de branta backarna till affären en bit därifrån, helt utan kostnad. Och så hämtade de oss då när vi ville. Till saken hör att affären är minimal så egentligen borde de kanske väntat istället ;-) Denna vänliga service gav de oss då vi var där precis innan högsäsong så de hade den tiden och möjligheten att passa upp extra på sina gäster =)

På hotellet betalar man inte med kontanter utan med ett kort där allt registreras under vistelsen och så betalar man allt när man checkar ut. Allt från middag till glassar till utflykter. Det var både bra och dåligt. Bra då man slapp tänka på att ta med pengar när man gick till poolen eller vad man nu ville hitta på. Dåligt är att risken finns att man handlar lite väl mycket då man inte märker att kostnaden tickar på ;-) Man får kvitto för varje gång så vi sparade dem för att ha lite koll i allafall =)

Hotellet erbjuder tjänster som transfer från/till flygplatsen samt skjuts till Tropea, Kalabriens mest kända stad. Vi bokade båda och det sattes upp på vårt kort där.

TROPEA

Bild lånad från http://www.comune.tropea.vv.it/

 Jag hade allvarlig talat panik när barnen stod så nära stupet och jag gjorde allt för att min kära make skulle hålla i dem. Men han fnös enbart och tyckte att jag var fånig. Jag blir rädd för deras liv bara av att se bilden..

 Med krampaktigt tag om stolpen så lyckades ett kort tas på mig vid den härliga utsikten

Tyvärr renoverades Slottet Santa Maria Dell'Isola som ligger uppe på klippan så man kunde inte gå dit upp. Vi fick höra att renoveringsarbetet tar väldigt lång tid då de är helt beroende av donerade pengar till renoveringen. Så de bygger så länge pengarna räcker och sedan är det stopp till nästa pengar rullar in. Om det är sant vet jag inte dock...

Här i Tropea märkte man tydligt att södra Italien är fattigare än norra genom att fasaderna på husen var gamla och slitna.

 Dottern kikar i affärer

 Husen ligger direkt på klippavsatsen

 Klart vi åt smaskiga italienska desserter =)

Dottern älskar italiensk glass (sorbet för hennes del eftersom hon är allergisk mot mjölkprotein )

Pappa och dotter-mys


Tropea var mindre än vad vi hade trott men mysig. Så vi åkte hem tidigare än avtalad tid med en av hotellets minibussar.


HOTELLET

 Receptionen

 Lummigt hotellområde

Området från vår lägenhet

 Utsikten från vår lägenhet

 Barnen leker i lekplatsen

 Pizzerian ute i trädgården med stenugn. Det var underbart att köpa pizza där på kvällen när man hörde vågorna i det totala mörkret från stranden =)

 Vid lekplatsen finns en stor bur med fåglar och sköldpaddor. Barnen tyckte att det var riktigt roligt att mata dem =)

Lägenheterna

 Poolen

 Barnen badar i poolen

Sonen sitter vid poolen med havet i bakgrunden

Glass blev det enorma mängder ;-) Tyvärr sålde hotellet enbart vanlig styckglass till vår stora sorg. Vi hade sett fram emot den härliga och otroligt goda italienska glassen men  den kunde vi enbart äta en gång på vår utflykt till Tropea.

 Dottern vilar vid poolen

Sonen sover i skuggan vid poolen

 Sonen tycker sig vara redo för bad i havet. Leksaker, ouppblåsta simringar och fullt påklädd ;-)

 Mys

Lek på stranden

Jag och dottern badar

 Lek på stranden

Lek i vågorna

Vila i solskenet med korsord

Verandan med stort bord där vi mestadels umgicks när vi var i lägenheten

Härlig lunch med hotellets egenodlade jordgubbar som man kunde köpa i hotellshoppen

 Gosa

Spela spel

 Min bloggplats! Med havsutsikt, hotellets egenodlade apelsiner och coca cola =)

 Varje kväll myste maken och jag på verandan i solnedgången

Mys =)

 En kväll seglade "Pippis pappas skepp", som dottern uttryckte det, förbi.

 Barnen sov i samma säng

Äkta syskonkärlek =)

Sonen blev sjuk i vattkoppor och hög feber under resan så han låg även mycket på hotellrummet.


Maken som strax innan resan hade varit och tränat med personliga tränaren Mikael Hollsten kunde inte vila en hel vecka utan han hade träningspass då han sprang i backarna bakom hotellet (galningen ;-) ) Jag kunde inte vara sämre, eller sämre var det ju med tanke på att träningsintensiteten var betydligt högre för maken men nu ska vi inte vara så noga ;-) så jag powerwalkade hela  stranden flera gånger =)

Låtsas vara helt oberörd...inte flåsig alls.... ;-)


Åh vad jag längtar tillbaka =)