Att bli familjehem...ja det är en önskan jag haft länge nu. Efter att varit kontaktperson två gånger, kontaktfamilj två gånger och stödperson till en kvinna och hennes bebis har jag länge känt att det är dags att ta nästa steg mot familjehem.
Vi påbörjade det redan för 2 år sedan men då var jag gravid så vi sköt på det. Men som jag har längtat, jag vill hjälpa de stackars barnen som inte har det så bra på olika sätt och givetvis kan de då få bo här. Trots att jag vet att det kommer vara kämpigt, jag kommer bli trött men det kan jag utan tvekan ta för att barnen ska få en chans här i livet och få må bra. Nu talar ju vår sons ålder lite emot för tillfället då många helst vill att barnet man tar emot ska vara yngst...men kanske något barn skulle passa i vår familj.
Jag går och tänker på det ofta. Hur det skulle vara, vilka glädjeämnen och problem man skulle kunna hamna i. Det skulle kännas så bra att få hjälpa ett barn. För det värker i mitt hjärta då jag tänker på alla utsatta barn som skulle behöva komma till en kärleksfull familj med tid och engagemang. JAG finns här vill jag bara ropa..
Jag skulle vilja uppmuntra er alla att tänka till om just ni har tid, utrymme och framför allt en plats i hjärtat att hjälpa ett barn genom att antingen vara kontaktfamilj eller familjehem. Tänk och känn efter. Alla sorters hem behövs. Ensamstående som gifta, barnlös som barnfamilj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar