Sommaren som försvann

Augusti närmade sig, makens semester likaså. Tänk vad mycket planer vi hade för semestern. Och som vi hade längtat.
Augusti kom, makens semester även den men något som kom också totalt oväntat var hösten. Det kändes i luften. Den där kalla brisen. Så blev det med alla planer som förstås var väderberoende...

Nu ska jag inte vara sån för vi har ju varit i Italien och fått sol och värme där så det är inte synd om oss. Vi har även tillbringat dagar i solen här hemma i Sverige under sommaren som alla andra. men ändå väntade jag. Sommar är det när maken har semester. Vad tokigt det blir när det istället är hösten som kom. Då missade man sommaren.

Men för att trotsa hösten åkte vi och badade en sen eftermiddag. Alla badade och hoppade från bryggan(eller?).
Fast inte jag då förstås, jag minns inte nu vad min ursäkt till att slippa var  men jag badade i alla fall inte;-)
Sonen hoppade inte i han heller då förstås. Han var nöjd över att jag höll han i händerna och doppade hans små tår i vattnet.
Maken hoppade i. Efter tjat och hot om våld, ja det vill säga ikastning. Han höll på att frysa ihjäl. Till hans stora fasa var han tvungen att vara kvar i vattnet så länge som dottern badade eftersom det var djupt vatten. Så han stod stelfrusen på en sten i vattnet vid stegen och önskade att varje hopp dottern gjorde skulle vara hennes sista. Dottern däremot hoppade, badade och simmade i vattnet som en fisk. Men till slut fick det även räcka för henne också med det kalla vattnet...till makens stora lycka ;-)
Så vår trotsning av hösten blev inte riktigt som vi (läs. jag) hade tänkt men det blev ju bra ändå....för mig som stod torr på land ;-)

Nu är hösten här. Vinterkläder ska provas för att se om nya ska inhandlas, vilket de säkert ska. Och vips så står jag där skottande snö och fortfarande frågar mig var sommaren tog vägen.

Nej tusan det här känns inte bra. Jag måste nog börja planera nästa års Italien-resa. För att kunna överleva till nästa sommar.