Inför Kalabrien

Vi åker snart till Italien. Det är nästan så jag har glömt bort det, men ändå inte på något sätt. Tiden går så fort att man inte riktigt hinner med. Det är planering av skolstart, det är dagisfröknar som ska avtackas, barnens kläder ska uppdateras, utbildningar ska tittas på....ja med mera, med mera...

Idag började jag plocka ihop lite kläder för att underlätta packningen. Maken jobbar till några timmar innan flyger lyfter lämpligt nog så packningen ligger på mig och då känns det bra att startat i god tid. Jag har också skickat iväg några frågor till hotellet för att få full koll.

Det är vår bröllopsresa vi ska på =) Och barnen är med ;-) På ett sätt hade jag önskat att vi åkte själva för att verkligen få ta det lugnt och enbart ägna oss åt varandra men samtidigt skulle jag inte klara mig utan barnen så länge. Jag drömmer om att någon gång då de blir större få åka en liten resa själv  med maken. Det förutsätter att vi har barnvakt då isåfall förstås ;-) Lustigt nog var maken den som starkast ville ha med barnen på den här resan. Lustigt i den bemärkelsen att det annars är främst jag som är mest fäst vid barnen på ett lite överdrivet sätt. Men sådan är jag, mina känslor är så och då agerar jag därefter. Men som sagt den här gången var det makens tur =) Skönt att vi är lika på det sättet =)

Vi åker till Kalabrien och närmare bestämt Tropea. Vi kommer bo på ett hotell direkt vid havet så det känns bra. Om vi tolkat det rätt så är det ett väldigt lugnt område, knappt så man kan kalla delen för stad utan min uppfattning är att hotellet ligger på landet, fast vid havet ;-)
Vi kommer komma dit när det är mörkt så det kommer bli extra spännande när vi vaknar morgonen efter och får se vart vi har kommit. Vår tanke är att enbart ta det lugnt. Jag ska försöka lyckas ta det helt lugnt för en gång skull och därför valde vi ett hotell som inte ligger i anslutning till shopping. Helst ska det inte finnas något att göra förutom bada, njuta och umgås. DÅ ska jag väl lyckas ta det lugnt ;-)

Vi har tänkt ta med datorn men jag vet inte om den kommer göra att jag inte kan slappna av helt. Den är lite som ett måste nämligen. Det är alltid så mycket att kolla upp och fixa och då underlättar internet betydligt. Jaja, i värsta fall får väl maken be personalen låsa in datorn någonstans där jag inte kommer åt den ;-)

Jag skulle behöva ordna med dagispersonalens presenter så de blir klara så fort som möjligt så jag kan släppa det och ägna mig åt vetskapen att vi snart åker.
Bara det är en tjusning, att gå och vänta och längta =)
Men det kommer, "jag ska bara......"