Efter att övriga familjen sovit lite för länge packade vi in oss i bilen och åkte mot Stockholm och makens träning med Mikael Hollsten. Humöret var på topp och någon i bilen var väldigt nervös.
Vi var i riktigt god tid för en gång skull men som vanligt när vi är det ska något hända så att det mer blir en match att hinna.
Det var precis innan avfarten Lästringe som sonen ropade "mamma" strax efter han smakat en för honom ny festis av sin storasyster. Det lät lite halvt panikartat. Sen hörde jag det. Han började kräkas. Jag som faktiskt ändå körde bilen fick tag i en servett och lyckades nå honom i baksätet för att försöka fånga kräkset. Men det kom mer och mer. Med en hand och halva kroppen i baksätet lyckas jag köra av motorvägen och in vid kyrkan. Sonen hade då precis slutat kräkas.
Både jag och maken gick för att ordna upp allt och säger att det var tur att han hade softshell på sig som skyddade tröjan och hans jacka låg på sätet bredvid, den kunde han ju ha sen. Ingen skada skedd, vi klarar oss utan en softshell menade vi. Det var ju bra.
När vi öppnade sonens bildörr möttes vi av kräks på hela sonen ink byxorna. När maken lyfter ur honom märker vi att det inte räckte med det utan det är översvämning i hans bilstol. Hans tröja är kladdig även den. Hans jacka som låg bredvid är nedkräkt likaså alla leksaker där och bilsätet.
Det värsta är att jag inte tog med något ombyte förutom ett par mjukisbyxor och en gammal t-shirt som fanns i väskan för absoluta nödfall. Nu kan man ju lätt säga att detta var absolut nödfall men det betyder inte att jag gillade att han var klädd så.
Maken rengjorde sonen och jag rengjorde bilen. Tur att det finns både våta tvättservetter och desinfektionsmedel, vi är alltid redo ;-) Fort, fort, skynda, skynda. Makens ena tröja fick agera skydd mot bilstolen så sonen kunde sitta där.
Sprita händer, sprita hela bilen och snabbt iväg. Navigatorn sa att vi trots detta skulle komma i god tid...puh...
Vi kom upp till Söder i Stockholm och vi hittade efter bara en felkörning, trots navigatorn (!), till Sats Medborgarplatsen där vi skulle möta Mikael. Och vi var fortfarande i god tid. Men så är det det där med parkering. Lördag förmiddag. Ingen parkering. Jag ville släppa av maken direkt men han ville att vi skulle försöka ett tag tillsammans. Vi hittade i sista stund en parkeringsplats och om den var laglig kan vi diskutera. Men vi hade bråttom så vi valde att chansa. Var den fel och en parkeringsvakt såg det så fick vi ta kostnaden helt enkelt. Maken gick i förväg och jag och barnen kom efter.
Framme! =) =) =)
Jag är helt säker på att kräkningarna utlöstes av festisen som han smakade av dottern. Han mådde kanon förövrigt så det var nog att han tyckte att den var riktigt äcklig helt enkelt. Och så hade vi oturen att han hade druckit välling strax innan så mängden blev därefter. Så det var ju typiskt men man får ändå vara glad över att han inte var sjuk. Man måste se det positiva i allt, även i kräkbad i bilen ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar