Träningen med Hollsten och promenad på Söder

Med snabba steg gick vi mot ingången av Sats där vi skulle möta Mikael. Jag kunde inte låta bli att tänka på att sonen var klädd som en lodis. Jag led verkligen av detta, hela långa dagen. Dottern hade lånat ut sin softshell så han inte skulle frysa. Så han gick med mjukisbyxor och en alldeles för stor jacka. Haha...det var nästan så jag ville gråta.

Maken gick och bytte om och jag och barnen satte oss i sofforna där vi skulle möta Mikael. Fan det var lite pirrigt även för mig så det var inte bara maken som var nervös =) Det känns som att makens nervositet var mer befogad ;-)

Då kom han. Herr Hollsten, min gud! Det känns lite pinsamt att säga så efter jag har träffat honom men han levde upp till mina förväntningar så han är absolut min gud =)
Det var så otroligt roligt att träffa mannen som lyckas motivera sina kunder att prestera sådana bra resultat som de gör, maken var inget undantag. Han är även enormt trevlig och sympatisk =)

Efter lite prat gick de iväg för att träna och jag och barnen gick ut och gick med hunden under tiden. Solen sken och det var härligt. Barnen åt glass och otroligt nog kunde jag låta bli. Det kändes inte frestande med glass när jag nyss hade varit på ett gym och bara vetskapen av att maken tränade ihjäl sig. Det kändes bra att kunna säga låta bli en glass för en gång skull ;-)

När klockan började närma sig sluttiden för träningspasset gick vi tillbaka och satte oss och väntade i sofforna. Barnen busade runt för fullt och jag kämpade med att försöka hålla dem så lugna som möjligt vilket jag misslyckades tydligt med.

När de kom tillbaka var maken uppenbart helt slut. Han kunde inte ens lyfta armarna =) Och efter Mikael berättat att eftermiddagspasset skulle vara helt galet jobbigt och försäkrade sig om att jag hade körkort så vi kunde ta oss hem så såg maken fram emot eftermiddagspasset med skräckblandad förtjusning...haha...

Dottern tog kort på sin trötta pappa och Mikael.

Maken duschade och så gick vi på jakt efter något bra lunchställe. Jag insåg att rädslan för sonens klädsel var helt obefogad för de flesta var så lustigt klädda där på Söder så vi framstod som helt normala med fem storlekar för stor jacka och mysbyxor på sonen ;-)

Vi åt lunch och gick till en lekplats där barnen fick leka av sig i väntan träningspass nr.2.

Tillbaka än en gång till Sats och maken var laddad för det som skulle komma...

Ett obligatoriskt kort till dig på bloggen förstås =)

Vi valde att gå i affärer den här gången för att försöka hitta svarta POP strumpor med halkskydd under vilket verkar totalt omöjligt. De visar mig alltid både marinblå och grå men jag vill ha svarta så det blev inget den här gången heller. Däremot hittade dottern rosa/lila solglasögon som hon absolut ville ha så det fick hon. Hon är så nöjd för dem och tycker att hon är så snygg och tuff i dem. Och jag håller med henne.

Så i väntan på att maken skulle bli klar togs det lite kort på hur snygg hon var =)

Sonen var trött så han passade på att sova.

Maken kom nyduschad och hur trött som helst. I efterhand när jag har frågat vad de gjorde har han ingen aning om vissa delar "Jag var som en robot och gjorde vad han sa så jag la det inte på minnet" förklarar han det. Han är så otroligt nöjd och Mikael är precis så duktig som vi trodde. Så så duktig!

Maken sa att han skulle gett upp långt, långt innan (och han är ändå en sådan som tränar hårt) och han hade aldrig pressat sig så hårt om inte Mikael hade varit där. 

Jag fick ett mail med en bild av min Gud då vi väl hade kommit hem och jag tänkte visa den för dig =)

Bild lånad från aldrigvila.se

 Maken var riktigt slut mellan övningarna....haha...underbart =)

På Mikaels blogg skrev han om dagen med maken, han skrev bland annat:

"Sjuuukt bra form på "makens namn"… Typ köttigare armar än mig."

"...kämpade in i det sista."

"Hatten av, "makens namn"!"


Så han är duktig min make =) =) =) Jag är så stolt över honom! Jag älskar dig över allt! Puss =)