Jag har nu i några veckors tid enbart ägnat mig åt skolböckerna och de tre examinationsuppgifter som jag har att lämna in på fredag. Jag har inte ens tränat i den omfattning som jag brukar trots att träning är ett perfekt sätt att få göra lite annat än sitta framför datorn, nej jag har konstaterat att jag inte har haft den tiden utan har kämpat på med studierna i princip oavbrutet hela tiden.
Detta har medfört att mitt minskande av volanger har istället ökat på volangerna. Jag märkte det först ordentligt för några dagar sedan då jag helt plötsligt hade en liten degklump i min famn när jag lutade mig mot datorn. Trots detta så försökte jag intala mig själv att det säkert inte är min mage som svällt ut i volanger utan att det beror på...ja, här har jag inte riktigt lyckas komma fram till något speciellt övertygande så vad det skulle kunna bero på annars låter vi vara osagt.
Hur som helst valde jag att ta mina mått idag. De mått som hittills stått för framgångsmått när jag minskat i omkrets av min träning. Nu pekade det åt fel håll, måttbandet behövde lite mer för att nå runt ordentlig överallt. Hm....så deprimerande.... Det är långt från mina startmått men jag vill inte ha någon ökning alls. Och jag kan inte ens trösta mig med att det är temporärt nu när jag måste plugga hela dagar och nätter. Att jag kan ta itu med det sedan, nej. Jag vill inte kämpa bort de centimeterna igen, jag har redan gjort det en gång. Men nu har jag inget val längre.
Hur jag ska lyckas motivera mig är just nu svårt att se men när jag väl börjar träna regelbundet igen så kanske jag lyckas få i en extra växel. Tills dess tar jag en clementin...och tre Lindt chokladkulor och sörjer att mina tappade centermeter hittade tillbaka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar