Maken har fångat paddan och han förstod gott och väl varför jag hade blivit rädd. Även han tyckte att den var gigantisk. Han fångade den i sonens sandlådehink (fel nr.1) och gick (fel nr.2) 100meter (fel nr.3) från vårt hus och släppte ut den i skogen.
Maken var nöjd men inte jag. Jag hade speciellt påtalat att han skulle KÖRA iväg den med BILEN, långt bort. Men han tyckte att runt kvarteret skulle räcka. Han tror att den kommer bosätta sig någon annanstans medan jag är så gott som övertygad om att den kommer komma tillbaka. Så även fast den är borta så går jag nervöst på tomten och jag tittar alltid mot jordsäcken innan jag går in.
Men men just för tillfället i alla fall så är den borta. Man får väl vara glad för det lilla.... Men om den kommer tillbaka så kommer jag be någon annan KÖRA bort den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar