fredag 15 april 2011

Förföljd i Rimini + Rimini IV

Det här blir ett litet extra inlägg ifrån Rimini som inte alls handlar om staden...

Vi blev nämligen förföljda =(   På riktigt.

Jag och sonen gick till turistinformationen för att få information om temaparken som vi skulle till idag. När vi står och väntar på vår tur kommer en gammal man in. Strax därpå börjar han prata med mig på italienska. Efter han förstod att jag inte kan italienska undrade han vilket språk som jag kunde. Det fick han veta och fortsatte på italienska. Han verkade mycket positiv till mig genom saker han sa och gester. Han tog min hand, klappade på den och var så till sig. Han visade att han/jag skulle skriva någonting men jag fattade ingenting vad som skulle skrivas.
Då var det min tur och han gick ut. När jag var färdig gick jag ut och såg han ståendes där ute. Jag ville inte möta honom igen för det kändes inte bra så jag gick åt motsatt håll. Jag märker då att han går att samma håll och genar för att hinna inpå mig. Då väljer jag att skjuta på resan till temaparken för att komma bort från honom i första hand och väljer att försvinna från platsen istället.
Jag får stå och vänta på att gå över gatan och då vet jag inte ännu att han är bakom mig utan jag tror att han svängde av åt ett annat håll. Men han höll sig tydligen bara på avstånd.
När jag kommer över vägen och till slut väljer vilken gata vi ska gå så märker jag efter ca 60m att han är efter mig och att han har ökat takten så att han bara är ett par meter från mig. Han börjar gå om mig samtidigt som vi går över en tvärgata. Och då han har gått om mig svänger jag in på gatan i sista sekund då han redan passerat vägen. Jag ökar takten men upptäcker omgående att han gått tillbaka och in på samma gata som mig. Han går ännu fortare än vad jag gör. Han passerar mig igen och jag saktar in radikalt, nästan stannar. Han låtsas prata i telefon men stannar och vänder sig mot mig. Visar att han pratar i telefonen som är uppenbart avstängd. Börjar prata med mig på italienska igen och vill ta min hand. Jag som tycker att situationen är olustig säger nej och fortsätter gå. Han visar åter igen att han/jag ska skriva något. Men jag fattar fortfarande ingenting. Jag småspringer där ifrån samtidigt som han försöker ta min hand.
Sedan tog jag ena vägen efter den andra och jag vände mig om hela tiden av rädsla samtidigt som jag skickade sms till maken om min situation. Berättade vem som skulle kunna vara vittne om jag skulle försvinna osv. För jag kunde inte ens ge något signalement. Han såg ut som en vanlig italiensk gubbe. Jag gick dit det fanns  mycket folk och sedan såg jag honom inte mer. Vi gick och åt glass till sonens stora glädje och vi satte oss längst in för att inte synas utifrån. Jag satt och hämtade mig efter chocken. Ett tag trodde jag faktiskt att det skulle gå riktigt illa...

Skitläskigt. Och då jag gick där så svor jag på att jag inte skulle åka utomlands själv någonsin mer men det kan hända att jag tar tillbaka det nu när jag vet att allt gick bra. Men jag är fortfarande rädd för att jag ska möta honom.

Jag gick runt länge och tvekade innan jag bestämde mig. Vi skulle ju till temaparken. Men det innebar att vi var tvungna att gå tillbaka dit jag mötte honom. Till slut bestämde jag mig för att han inte skulle styra över oss och vi gick dit. Jag såg honom inte tack o lov. Jag gick in till informationen igen och frågade om hon hörde vad han sa till mig då vi var där innan men hon mindes enbart gubben men hade inte hört vad han sa till mig. Hon berättade dock att polisen fanns vägg i vägg om det skulle behövas.
Jag fick dock veta att bussarna stejkar idag så det kunde bli svårt att ta oss till temaparken så jag bestämde mig för att strunta i det. Det känns som att för mycket gått fel hittills så det var kanske inte meningen att vi skulle dit. Vi gick till stranden istället och lekte i flera timmar. Sonen var lika glad för det =)


Jag har i efterhand försökt hitta en orsak till gubbens beteende och försöker komma på något som innebär att han inte är farlig. Jag tänker att han kanske trodde att jag var en känd person och att han ville ha min autograf....kanske...haha...jag tänker på hans tjat om skrivande...haha...vem vet.... Har du någon idé vem det kunnat vara i så fall?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar