Rimini VII

Vi checkade ut kl.17 och fick direktiv på hur vi skulle ta oss till flygplatsen. Jag som blev så åksjuk under bussfärden på ditvägen hade tänkt att gå till flygplatsen. Taxi är inget alternativ utan bilstol till sonen. Personalen var chockad av min tanke. Jag förklarade att jag är van att gå eftersom vi har hund men de såg på mig som att jag vore galen. Så jag gjorde som de sa och tog en annan buss som körde samma gata rakt fram hela tiden, inga svängar. Det skulle jag väl klara. Jag gick och köpte bussbiljett mitt emot hotellet och det var 10 minuter kvar tills den skulle komma. Sonen tjatade om att åka en lekbil, jag tvekade men sa till slut nej och gick till busshållplatsen. Och det var tur för då kom bussen. Haha...de kommer när de vill tydligen. Tänk om jag hade missat den. Jag blir svettig av bara tanken...

Vi klev av bussen och gick min förutbestämda tur med kartan i högsta hugg. Hela tiden var jag lite orolig för jag visste inte helt säkert om jag skulle ta mig till flygplatsen på den vägen men jag chansade. Allt gick bra tills sista biten. Då kom jag till en större väg med allt för höga hastigheter på och ingen väggren. Jag tyckte mig ana en liten, liten väggren på andra sidan men hur tusan skulle jag ta mig över. Det var så många bilar och det gick så fort. Men en snäll italienare stannade och lät mig springa över i panik för de på andra sidan stannade inte ;-)
Det gick bra och vi kom fram till flygplatsen helskinnade och i tid.

Flygresan gick också bra och sonen somnade 15minuter innan landning och sov genom hela landningen. Han vaknade efter jag hade klätt på honom ytterkläderna och då jag bar honom mot utgången.

Det kändes så skönt att resa utan incheckat bagage för nu hade jag bråttom till dottern och maken som stod på andra sidan säkerhetskontrollen. Så fort jag såg dottern så började jag gråta och jag sprang till henne. Som jag hade längtat efter henne, min lilla docka =) Maken skakade på huvudet och frågade hur länge som jag hade varit borta med tanke på min reaktion och konstaterade snabbt att jag borde resa bort oftare. Jag undrar om han använder det som svepskäl för att ha det lugnt och skönt ibland utan en tjatig fru ;-) Men jag kommer inte åka någonstans mer.
-Mina älskade barn, nu håller sig mamma hemma i fortsättningen =) Men det är klart, dottern vill åka med mig till New York som födelsedagspresent då hon fyller så vi får väl se ;-) Dock lär det inte bli New York för riktigt SÅ dyra presenter köper vi inte ;-) Dit åker vi hela familjen i såfall.