Det var kvällen innan makens sista arbetsdag på avdelningen innan han skulle börja på en annan avdelning. Maken hade en vecka tidigare frågat om jag kunde baka något gott till den sista arbetsdagen och visst kunde jag det. Alltid roligt att bjuda på något och tacka för sig innan man byter arbetsplats. Hans önskan var att jag skulle baka de lyxiga kanelbullarna med vaniljkräm i men efter han såg min reaktion inför den massiva och tidskrävande bakningen så valde han istället kardemummakaka, två stycken behövdes.
Och så var det nu kvällen innan, barnen var nattade och jag hade precis satt mig tillrätta i soffan då han nämner bakningen. Jag hade totalt glömt det. Maken hade inte nämnt det efter sin fråga veckan innan och jag med mitt dåliga minne hade inte en chans att komma ihåg det. Det var bara att lyfta på rumpan igen.
Han tröstade mig med att jag kunde baka dem dagen efter, alltså samma dag om jag hellre ville det. Och ja, det lät som en mycket bra idé. "Fikat börjar kl.09.00" sa han. Jag undrade om han menade att de skulle vara där då och ja det skulle de. Inte en chans. De ska bakas, gräddas 45min (ev per styck för jag visste inte om båda formarna fick plats samtidigt), svalna och utkörda till arbetsplatsen och till på köpet skulle jag och barnen hinna äta frukost, kläs på, tänder och hår borstas och jag sminkas. Det var bara att sätta igång, hur skönt det än var att sitta i soffan efter en intensiv dag.
Kakorna fick högsta betyg och uppskattades mycket av arbetskamraterna och maken var mycket tacksam över att jag bakade dem. Och absolut gör jag det för honom men då han tyckte att jag kunde baka dem samma dag hade han lite för höga förväntningar på mig även fast jag vet att det bara var för att jag skulle få vila på kvällen =) Han är för söt =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar