Sedan kl.8.30 i morse har jag och dottern letat efter hennes nya Hello Kitty armbandsklocka. Vi tog av den vid köksbordet då jag smörjde henne med solskyddsmedel. Sedan 5 minuter senare är den borta... Och som vi har letat. Hon skulle sedan till dagis men jag har fortsatt med letandet. Jag har letat överallt tycker jag. Jag har till och med gått igenom soporna.
Dottern var förtvivlad för hon såg fram emot att visa den på dagis idag. Och nu när klockan börjar närma sig hämtningen på dagis har mitt letande fått en mer desperat karaktär. Jag vill att hon ska kunna visa den på dagis då hon ska hem, hon kommer bli så besviken annars.
Så jag började tänka att en person som kan "se" var saker tagit vägen, du har säkert hört talas om bortgångna Saida, skulle varit bra att ha just då. Men var skulle jag få tag på en sådan person en halvtimme innan klockan måste vara återfunnen?
Jag gick runt och funderade. Bytte blöja på sonen och skulle lägga tillbaka tvättlapparna i tvättstugan då jag upptäcker att det är blött på golvet under den öppna dörren som leder in till tvättstugan. Jag kan inte förstå hur det kan vara blött där med tanke på att vi har golvvärme som torkar fläckar på ett par minuter men men... Jag tog en tvätt lapp och började torka. Stängde dörren för att nå att ta bort allt och DÄR. Där på golvet låg klockan!
Helt sjukt men jag är otroligt glad över att jag hittade den. Jag ser det som, med risk för att du tycker jag är knäpp, att jag fick hjälp av någon som man inte kan se med blotta ögat. Jag tackar den kära hjälparen och beger mig till dagis med klockan i högsta hugg. Dottern kommer bli överlyckligt, precis som jag är nu =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar