Dock inte vår hund. Utan då jag och sonen stod i köket igår förmiddag såg jag ett rådjur fara förbi fönstret. Efter en liten stund såg jag en liten hund komma i från där rådjuret sprungit till. Hunden hade tydligen jagat rådjuret då den sprang förbi vårt fönster men den var så liten så jag inte hade sett den.
Jag som alltid ska bry mig om allt och alla tog sonen i famnen och rusade ut för att locka den till mig. Men den hade sprungit iväg.
Det hade inte gått lång tid innan den sprang förbi vårt hus igen och än en gång kastade jag mig ut med sonen. Men den tittade bara på mig och sprang iväg.
In igen, klä på oss lite mer och hämta hundmat och koppel. Ut på jakt. Den stackaren kunde bli påkörd och den var redan väldigt blöt och kall såg jag.
Vi mötte då en tant som också hade sett hunden så vi gick på jakt tillsammans. Jag ropade och skramlade med matburken och jag hittade den och lyckades trots att den var väldigt avvaktande och rädd locka mig till den och fånga den. Jag tänkte då jag fick tag i nackskinnet att "tusan, jag känner ju inte den här hunden vilket innebär en risk för att den ska bita mig nu". För min egen del är det lugnt men jag hade sonen i famnen. Men den var så snäll så och den fungerade bra med både sonen och vår schäfer.
Jag ringde polisen som inte hade fått in någon anmälan om försvunnen hund så hunden skulle gärna bo hos oss, helst tills ägaren hört av sig eller åtminstone i några timmar. Okej, vilken tur för jag hade inget annat att göra, eller just det det var inte riktigt så men men vad gör man inte för en lillen vovve som sprungit bort.
Hunden var en liten terrier och jag kunde enbart minnas en sådan hund som bott i området men som nu hade flyttat. Jag lyckades efter detektivarbete hitta vad den hundens husse heter och telefonnummer dit. Men efter pratat med honom fick jag veta att deras hund dött för några månader sedan. Han i sin tur ringde sin dotter för att se om hon visste om någon annan sådan hund i vårt område men hon hade sett någon men visste inte alls var den bodde eller vem som ägde den.
Det blev till att åka runt och leta efter någon som letade efter sin hund. Jag stannade folk som var ute och gick men ingen visste något, ingen hade heller sett någon som letade efter en hund.
Nu hade flera timmar gått och jag tyckte att det var märkligt att ingen anmält hunden saknad. Så jag åkte till polisen för att be dem läsa av om hunden hade något chip i nacken för att på så sätt leta reda på ägarna.
Avläsaren fick efter allt för lång tid (jag började tro att jag fått två hundar helt plötsligt) utslag på ett nummer och jag åkte där ifrån. Polisen skulle nu försöka söka rätt på ägaren. Efter en kvart ringde mobilen och det var hundens matte.
Tack gode gud! Malte, som han hette, hade rymt från baksidan vilket han tydligen gjort upprepade gånger den senaste tiden. Ingen var hemma hos ägarna så jag hade Malte en timme till tills jag gick och mötte lill-matte som var oerhört lättad att återse sin hund.
Roligt att hjälpa till men det var den dagen det. Men vad gör man inte för en liten blöt och kall hund =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar