För strax över 1 år sedan bestämde jag mig för att byta ut allt vardagsporslin mot lite finare porslin. Vi har riktigt fint och dyrt porslin till middagar och festligheter men till vardags hade vi då Ikea och jag ville köpa något lite roligare. Jag tänkte att vardag behöver ju inte betyda billigt. Så jag åkte till närmsta porslinaffär och handlade tallrikar, skålar i olika storlekar och muggar från Iittala, Rörstrand och Höganäs. Så fint det blev. Allt annat kastades eller skänktes. Vilket jag inte minns vilket av det jag gjorde för jag befann mig i min glädje över de nya sakerna så minnet var allt annat tog vägen fastnade inte tydligen ;-)
Jättefint och jätteroligt men så jättedyrt det blir då något går sönder. Jag kanske har fel nu men jag börjar ana att man kanske kan ha lite billigare porslin då man har små barn. Trots allt. Fast i och för sig nu ska jag inte skylla på dem förresten. Det är ju vid närmare eftertanke maken som haft sönder det mesta. Sonen var dock skyldig till en tallrik igår som han hade i golvet. Han blev totalt chockad av att den ramlade i golvet så jag behövde inte ens säga till honom utan det vara bara att trösta som gällde. Lilla älsklingen =)
Men då gäller ju inte min första teori om att man enbart kan/bör ha finare porslin till vardags då barnen blivit stora. Utan eftersom det är maken som är den största boven så börjar jag undra om jag någonsin kommer kunna ha det utan att det ska gå sönder.
Det gör ju inget då det går sönder, jag blir inte arg eller upprörd men visst är det tråkigt. Haha...jaha...där rök ytterligare 120kr...haha... Maken lovar dyrt och heligt varje gång att han ska åka och köpa nytt men det har inte hänt hittills ;-) Kanske ska jag se det positiva i detta... Om tillräckligt mycket porslin går sönder och maken inte köper nytt så kan jag använda det som ursäkt för att byta ut allt med jämna mellanrum. Kanon! En sak att tänka på ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar