Som jag längtar tillbaka. Då och då kommer känslan och längtan över mig. Och nu är den extra stark. Längtan till New York. Jag tänker mig våren i Central Park. Barnen springer runt och leker medan jag och maken tittar leende på dem samtidigt som vi njuter av storstadspulsen.
Skyskraporna och höghusen bildar väggar runt oss och solen når oss bara då den passerar i öppningen som gatan bildar mellan husen. Vi känner värmen då den lyser på oss. Vi promenerar på gatorna och tar in vartenda intryck. Skrattar åt att Dunkin Donuts butiker finns i varenda korsning. Men går in och lyckas efter mycket velande välja några som vi äter medan vi fortsätter gå. Vi följer det rutnätiga vägmönstret som gatorna bildar och tar en paus i någon park som vi passerar. Kanske i Bryant Park där barnen åker på hästarna i karusellen som går runt och runt.
När vi kommer tillbaka till hotellet pustar vi ut. Vi har valt samma hotell som sist. Vad härligt vi har det. Jag sätter mig i fönstret som går från golv till tak och tittar ner de 35våningarna. Jag tittar på bilarna, tittar på stadsvyn, och tittar över till de andra byggnaderna. Jag tröttnar aldrig. Dottern sätter sig i mitt knä och vi minns hur det var sist då hon satt i fönstret och tittade efter mormors bil. Varje dag satt hon och väntade på mormor. Så gulligt. Nu är hon stor och vet att mormor är långt borta men att vi snart ses igen. Sonen som nu är i samma ålder som dottern var sist hoppar i sängen precis som hans storasyster gjorde då.
Som jag längtar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar