Jo börja med sömnen. Sonen har den senaste tiden testat hur lång tid hans mamma kan klara sig utan sömn. Och det börjar bli på gränsen ska jag säga. Jag hade kunnat tro att jag skulle bli ett monster men som den rutinerade mamma som jag är har det stadiet passerats för många år sedan. Nu har det istället gått så långt att jag börjar undra om jag håller på att bli knäpp.
Utöver då jag tidigt på morgonen ska släpa mig upp så känner jag mig rätt okej. Jag har bättre tålamod och jag skäller inte lika mycket. Jag tror att kroppen håller på att stänga ner och det första blir förståndet.
Jag har ingen aning vilken dag det är, kommer jag på det så tvivlar jag om jag verkligen lyckats pricka in rätt dag. Det finns ju trots allt sju olika veckodagar att välja på...
Jag minns ingenting, jag som annars klassar mig själv som smart (inget fel på självförtroendet där inte) känner mig totalt korkad nu för tiden, tappar ord och kan inte återberätta ett dugg. Men glad är jag, tål det mesta och lallar runt om dagarna. Känns det friskt? Kanske, beror på vem som svarar men för mig flyger varningsskyltar upp. Det är inte jag. Jag ska skälla, tappa tålamodet...haha...nej de sidorna kan jag allt vara utan men just minnet känns jobbigt.
Så jag undrar var gränsen till galen går och framför allt, märker man när man går över den?
Men än är jag inte knäckt barn lilla utan försök igen. Mer eller mindre galen -ja men inte knäckt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar