Det är dags att ta ett krafttag och göra något åt vår garageuppfart. Is, is och åter is... Jag vet att det är i senaste laget men tills nu har det ändå funkat. På med skridskorna, sen så är det lugnt, man tar sig fram överallt då. Problemet har kanske varit att jag inte informerat våra gäster att ta med det lite udda skovalet så det har varit kämpigt för dem att ta sig in.
Bilen har man med lite fart lyckats backat upp. Men idag gick det inte längre.
Hur mycket jag än backade fram och tillbaka, tog sats och fart så gick det inte. Bilen höll på att åka över murkanten, in i brevlådan och in i en Volvo som kom körandes på vägen utanför vår garageuppfart. Fram och tillbaka körde jag. Igen och igen och igen. Jag tänkte att om grannarna ser mig nu så har de skojigt..
Tillslut fick jag nog och parkerade bilen på gatan. Lyckligtvis har en del av garageuppfarten smält så att sand är synligt. Fram och hacka bort sand och sopa ut det över isbanan. Dottern kommer inte bli glad över att jag förstört hennes isbana men det bryr jag mig inte om. Och på första försöket (!) kom jag upp och kunde parkera bilen.
Vad har jag då lärt mig av detta? -Jo att sand behöver man ha hemma vid sådana här tillfällen.
Kommer jag köpa sand? -Antagligen inte. Jag kommer säkert glömma det eftersom det fungerade ändå.
Nästa gång jag behöver sand kommer jag bli arg på mig själv, eller kan jag vända det till att det är makens fel och bli arg på honom istället...hm...det tåls att tänka på, lyckas fixa till det ändå och än en gång glömma att köpa sand.
Jag får vara glad över att vi inte hann asfaltera garageuppfarten i somras för då hade det varit betydligt svårare, då skulle jag kanske hade behövt skärpt till mig och köpt både sand och salt kanske. Vilken fasa ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar