Stökigt barn och vardagshjälte

Efter en stunds fixande i köket går jag till barnens allrum och möts av att sonen har roat sig med att kasta ut all leksaksmat över hela rummet. Och jag kan inte tänka annat än "Varför?" Jag blir så less.. Men det var bara att sätta sig ner och plocka in allt i lådan igen. Visst om man bara ser bilden kan man lätt tycka att det inte är så stor sak men i sitt sammanhang då jag sprungit runt och städat och fixat överallt så känns det rätt tröstlöst då man möts av detta då det 5 min tidigare var städat och fint.

Jag lyckades komma ifatt sonens stökerier så vi kunde klä på utekläderna och gå ut till bilen. Jag var nämligen godissugen så jag var tvungen att åka till Maxi där de har så gott godis =) Maken hade skottat innan han gick till jobbet så jag hade enbart bilen att får ren från snö.
Det gick rätt fort tills det slog mig att min vän som är polis har snällt upplyst mig om att snö på biltaket kan ge påföljder eftersom snön blåser ner på bilarna bakom och kan på så sätt orsaka en olycka om bilförarens sikt skyms av min snö.
Jaja, bara borsta ner snön från taket. Tungt och otympligt var det men värst var att det blåste till och jag fick all snö mitt i ansiktet, inte bara en gång utan två. Efter det struntade jag fullständigt i snön som var kvar. Jag hade en stor snövall att få bort innan jag kunde åka. Bäst var att lägga energin på den.
Jag tittade på vallen och försökte beräkna mina chanser att ta mig igenom den. Då utan att skada frontspoilern. Jag förstod rätt fort att det skulle aldrig gå utan skador. Det skulle bli skyffeln.
Men så blev jag så glad. Plogbilen kom och så hörde jag ett ljud som skvallrade om att plogbladet ändrade riktning. Plogbilen åkte förbi och vips så var hela snövallen borta! Vilken lycka =)
En riktig vardagshjälte i mina ögon =)
 

 Ingen snövall kvar =)

Man kan skymta plogbilen bakom den blöta vindrutan. Haha...jag vågade inte ta en bättre bild. Jag fotade fort som tusan medan jag körde för det känns inte helt vanligt att folk fotar plogbilen nämligen...