Jag är rädd

Jag är rädd för mig själv. Jag glömmer saker, minns inte var jag lägger saker, minns inte att jag ens lagt saker där de ligger och är allmänt "borta".
Nu har jag glömt vad som hände nyss för att jag bestämde mig för att skriva om det här (!) men jag kan ta lite andra exempel.

I onsdags kom jag på i absolut sista stund att jag skulle hämta dottern på dagis. Jag trodde att hon skulle hämtas senare. Har aldrig hänt tidigare.

Igår ringde min mobil och jag blev hejdad halvvägs till köket där jag trodde att min mobil låg av att ringsignalen kom från tv'n. Förvånad går jag mot ljudet och upptäcker att mobilen ligger halvt bakom tv'n. Jag minns inte ens att jag varit där. Och till råga på allt ligger den uppfälld med ett halvfärdigt sms som jag var helt övertygad att jag både hade skrivit klart och skickat.

Igår skulle jag och sonen till öppna förskolan på eftermiddagen innan dottern skulle hämtas från dagis. 20 minuter innan dotterns hämtningstid kommer jag på att vi aldrig gick till öppna förskolan.

I över en vecka har jag förberett dottern på att hon ska vaccineras idag. Hon har inte varit glad men vi har planerat med mormor att även hon skulle följa med och då tyckte dottern att det blev lite festligare. I natt innan jag skulle lägga mig kom jag på att det var en lapp som man skulle fylla i inför besöket. Jag tyckte att det var ett alldeles ypperligt tillfälle att läsa frågorna för att sedan ligga i sängen och fundera vilka svar jag skulle skriva. Vad upptäcker jag då? Jo, att besöket är den 11 MARS! Så nu tycker jag synd om dottern för den oron hon haft i över en vecka bara för att jag inte läst tillräckligt alt har glömt vilken månad det var. Lite lurigt är det dock för 11 mars är samma veckodag som 11 februari...en liten tröst...

Hm..ska jag lyckas komma på vad det var jag skulle skriva från början...hm...

Kan det vara att jag nyss kom till köket och hade glömt en kastrull med kokande vatten som rengjorde sonens napp på spisen? Det kan det vara... Jag hade befunnit mig i andra delen av huset läskigt länge och jag kan bara vara glad över att jag gick ut i köket då jag gjorde.


Jag blir rädd för mig själv. Jag har sökt läkare men han tog mig inte speciellt seriöst. Är det normalt eller vad är det som händer med mig?
Alla säger att det är normalt men jag börjar faktiskt undra...